Bakgrund:

Det har på senare tid sökts intensivt efter nya former och funktioner av kunskapsbedömningar (Korp, 2003). Den förändrade bedömningskulturen har sökt efter möjligheter till att använda bedömningar som verktyg för att förbättra lärares undervisning och för att förbättra villkoren för elevers inlärning. Det är framförallt från denna inriktning som det refereras till när man talar om formativ bedömning (Balan, 2012). En väsentlig del av upphovet till de traditionella provens negativa konsekvenser har förknippats med summativa bedömningssyften. Utifrån detta har det vuxit fram en vilja att ersätta de summativa bedömningarna med formativa (Korp, 2003).

Syfte

: Syftet med uppsatsen är undersöka utifrån ett elevperspektiv om den formativa bedömningen appliceras i undervisningen och hur den i sådana fall kommer i uttryck. Samt att undersöka vad elever upplever som syftet med den formativa bedömningen

Metod:

Metoden för den här uppsatsen grundar sig på en fenomenologisk inriktning för att undersöka hur elever uppfattar bedömningen i skolan. För att undersöka syftet med uppsatsen har en kvalitativa intervju använts. Det har genomförts fem elevintervjuer från årkurs 9 på högstadiet.

Resultat:

Utifrån en fenomenografisk analys av intervjumaterialet har det framkommit att formativ bedömning används i en väldigt liten omfattning, men att denna bedömning är som mest framträdande i ämnet svenska. Eleverna upplever att de sällan får respons eller feedback från lärare. Det händer möjligtvis i samband med att det får ett betyg. Eleverna upplever även mycket otydlighet från lärarna när det handlar om att tydliggöra mål och kriterier som är grunden för att formativ bedömning ska vara effektiv.