Bakgrund:

Tidigare forskning (Wernersson, 1997; Samuelsson, 2008) har visat att lärare tenderar att ägna mer uppmärksamhet åt pojkar, som därmed dominerar klassrummen. Flickor å andra sidan tenderar att prestera bättre resultat (Wahlgren, 2011) och det feminina uppförandet är det som föredras inom skolans värld. Det ingår i läraruppdraget att främja alla elevers lika rättigheter, oavsett kön så att alla har samma möjligheter att utvecklas (Lgr11). Denna uppsats sätter därför lärarna i fokus eftersom att de spelar en viktig roll för elevernas utbildning men även identitetskapande.

Syfte:

Denna undersökning syftar till att synliggöra hur lärare bemöter flickor och pojkar i klassrummet för att därigenom komma ett steg närmare en jämställd utbildning där alla elever får samma möjlighet till utveckling.

Metod:

Jag har därmed använt mig av en kvalitativ metod där jag har observerat fyra lärare, varav två manliga och två kvinnliga som alla undervisar i olika ämnen. Det resulterade i sammanlagt 12 observationer, alla genomförda i samma två årskurs 8 klasser.

Resultat:

Studiens resultat visade att lärarna tenderade att missa de elever, oftast flickor, som följde skolans regler t.ex. vid handuppräckning. Det framgick även att pojkar och flickor inte ställs inför samma krav i undervisningen, utan förväntas att uppträda olika. De kvinnliga lärarna använde sig mer av de härskartekniker (Ås, 1992) som observationerna dels fokuserade på. Det visade sig då att lärarna själva behandlade eleverna könsstereotypt och hjälpte därmed till reproducera traditionella könsmönster istället för att motverka dem.