Studiens syfte är att undersöka vad barn själva anser kan motverka mobbning. Detta har skett genom intervjuer med nio barn. Det intervjumaterial som framkommit vid intervjuerna har sedan analyserats i relation till tidigare forskning inom området och hur vi fram tills idag hanterat arbetet mot mobbning rättsligt i svenska skolor. Denna analys har fått stöd i den utvecklingsekologiska teorin som betonar hur barn utvecklas genom samspel med sin omgivning och vikten av att man ser och beaktar alla de systemnivåer som finns i det samhälle som barnet vistas i.

Resultatet visar att det som de intervjuade barnen anser kan motverka mobbning överensstämmer med det som tidigare forskning visat om vad som är effektiva åtgärder mot mobbning, vilket är främst olika insatser från lärare. Det som är nytt i förhållande till tidigare forskning är att det tycks som att skolorna är dåliga på att förmedla kunskap till barnen om vilka regler som finns i skollagen (2010:800) och som kan användas mot mobbning. Detta innebär en risk att skollagen inte har den effekt på antimobbningsarbete som den skulle kunna ha.

Ny kunskap som framkommer vid intervjuerna med barnen är att de anser att det finns en möjlighet att motverka mobbning om vuxna börjar samverka mer kring mobbning. Bland annat genom skolkuratorn/skolpsykologen samt socialtjänsten. Dessa barn anser också att man kan motverka mobbning om lärare och andra vuxna börjar tala om det på ett annat, mer allvarsamt sätt. Detta genom att vuxna i skolan beskriver likheterna mellan det som är brott i samhället och de handlingar som kallas mobbning i skolan.

Med anledning av att denna nya kunskap ges förslag på fortsatt forskning. Bland annat genom att det initieras forskning om skolkuratorn/skolpsykologen och socialtjänsten i samverkan med skolan kan ha en minskande effekt på mobbning och om mobbningen kan minska genom att man talar om mobbning i termer som brott