I denna studie har vi undersökt hur fem kommuner i Västra Götaland arbetar med att skydda natur och kulturhistoriskt intressant bebyggelse i kommunal planläggning genom detaljplaner, områdesbestämmelser, natur- eller kulturreservat. Sammanlagt har tio planer från kommunerna Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungälv och Partille studerats. Fem av planerna i studien är bildade enligt plan- och bygglagen (1987:10) och fem av planerna är bildade enligt miljöbalken (1998:808). I merparten av planerna har kommunen genom planläggningen velat bevara, skydda och/eller utveckla djur- och växtliv, kulturhistoriska värden, rekreationsvärden och möjlighet till friluftsliv för allmänheten. Studien har omfattats av två delmoment; dels har granskning skett av aktuella planhandlingar och dels har intervjuer genomförts med en för planen ansvarig handläggare.

Studien visar att det är otydligt hur val av planform skett och att kommunerna inte övervägt olika alternativ av planläggning. Resultatet visar också att kommunerna i huvudsak använder sig av detaljplaneinstrumentet vid planläggning och att kunskap om de olika planformerna skiljer sig åt både mellan tjänstemännen och hos politikerna. Tjänstemännen i studien uppfattar att politikerna inte vet så mycket om de olika planformerna utan att tjänstemännen planerar och tar fram förslag till politikerna. Studien konstaterar att den politiska viljeinriktningen dock är av väsentlig vikt för att skapa bevarande planer. Om politikerna inte vill skydda områden genom planläggning avsätts inte heller resurser till det.

Ur bevarandesynpunkt visar resultatet att natur- och kulturreservat är den planform som ger bäst skydd. Genom reservatens föreskrifter kan kommunen tydligt bestämma förbud och andra rådighetsinskränkningar för både sakägare och allmänheten. I reservatsbesluten finns också krav på att det ska finnas en skötselplan vilket inte finns lagreglerat för detaljplan eller områdesbestämmelser. Ett reservatsbeslut är också svårare att upphäva jämfört med detaljplan och områdesbestämmelser

In this study, we investigated five districts in the Region Västra Götaland that are working with the protection of natural- and cultural historically interesting settlements within municipal planning through zoning, area regulations, natural-/cultural reserves. At a total, ten plans have been studied, from the municipalities of Alingsås, Göteborg, Härryda, Kungälv and Partille. Five of the plans in this study are formed according to the Planning and Building Act (1987:10), and five of the plans under the Environmental Code ( 1998:808). The municipalities have in most cases sought to conserve, protect and/or develop wildlife, heritage-/ recreational values and outdoor recreation opportunities for the public. The study has been subject to two elements; current plan documents have been examined and interviews were conducted with the administrator in charge for each planning.

This study shows that there is a vagueness in how the choice of planning method was made and that the municipalities have not considered various alternatives of zoning. The results show that the municipalities mainly use the instrument for detail planning when zoning and that the knowledge of the different alternatives for planning differs between both the officials and the politicians. The officials in this study perceive that politicians do not know much about the various plan forms and that it is the officials that plan and prepare proposals for the politicians. The study finds that the political interest of aim is essential in the creating of preserving plans. If the politicians do not want to protect areas through zoning, nor will resources intended for it be allocated.

The results show that natural- and cultural reserves provide the best protection for conservation. By the preservation regulations, the municipality can clearly set bans and other restrictions of usufruct/the right of disposition for both party concerned as well as the public. The sanctuary decisions are also demands that there should be a management plan, which is not regulated by law for zoning or area regulations. A reserve decision is also more difficult to repeal compared to zoning and area regulations