Det här examensarbetet handlar om tidseffektivitet och redundans i switchade nätverk. Eftersom dagens nätverk är beroende av höga hastigheter och att de ska ha så höga upptider som möjligt så mättes därför skillnaderna i överslagshastigheter mellan den vanliga implementeringen Spanning Tree Protocol och den mer blygsamt omskrivna funktionen FlexLinks. Målet är att skapa ett så tidseffektivt nätverk som möjligt samtidigt som man gör det loopfritt och redundant.

För att få reda på detta mäts skillnaderna i FlexLinks gentemot Rapid Spanning Tree Protocol som är en utvecklad, snabbare version av grundprotokollet Spanning-Tree med hjälp av programmen Jperf och Wireshark. Mätningarna görs i två olika utföranden för att se hur olika problem kan skapas beroende på vilka länkar i nätverket som bryts.

Resultaten som tagits fram visar att Rapid Spanning Tree Protocol är det snabbaste alternativet om funktionen PortFast är påslaget på alla portar i nätverket. Detta är dock en väldigt riskabel metod att använda sig av då självgenererade loopar kan skapas på trunkarna mellan switcharna.

FlexLinks i sin tur visar upp en snabb konvergenstid men skapar problem då den inte känner av avbrott bortom sina egna länkar. Detta resulterar i att överslagen inte fungerar som de skall om vissa länkar går ner.

Rapid Spanning Tree Protocol utan PortFast visade jämfört med sina övriga alternativ ge en över sextio gånger så lång överslagshastighet vilket i detta fall är helt oacceptabelt.

Det resultat som i praktiken visade sig vara mest användbart i den topologin som användes var Rapid Spanning Tree Protocol där PortFast endast var konfigurerat på accessportarna i nätverket. Denna gav en lite längre konvergenstid än FlexLinks och Rapid Spanning Tree Protocol med PortFast konfiguration i hela nätet men gav ändå en loopsäkrare och helt redundant miljö

This thesis is about time efficiency and redundancy in switched networks. Today's networks are dependent on high speeds and high uptimes at all times. For that reason the differences in failover time were measured between the usual implemented Spanning Tree Protocol and the more modestly publicized feature FlexLinks. The goal is to create an as time efficient network as possible while keeping it loop-free and redundant.

To find out, the differences are measured between FlexLinks and Rapid Spanning Tree Protocol which is an evolved, faster version of the basic protocol Spanning- Tree. This is achieved by using the programs Jperf and Wireshark. Measurements are made in two different ways to see how various problems can be created depending on which one of the links gets disconnected.

The results produced show that the Rapid Spanning Tree Protocol is the fastest option if the feature Port Fast is enabled on all ports in the network. However, this is a very risky method to use when self-generated loops can be created on the trunks between the switches.

FlexLinks in turn shows up a fast convergence time but creates problems when it does not detect disruptions beyond their own links. This results in that the failover does not work properly if certain links goes down.

Rapid Spanning Tree Protocol without Port Fast configured gave compared to the other options a convergence time of over sixty times as long, which in this case is totally unacceptable.

The result that in practice proved to be the most useful one with the used topology was Rapid Spanning Tree Protocol where Port Fast was only configured on access ports. This gave a slightly longer convergence time than FlexLink and Rapid Spanning Tree Protocol with Port Fast configuration across the whole network but still gave a more loop secure and fully redundant environment