Bakgrund:

I barnens vardag på förskolan är uteleken en stor och viktig del. Oftast är det på förskolans egen gård som barnen får leka, men ibland ges även tillfälle för utflykter till skogen och liknande miljöer. Förskolegården är en planerad miljö, där platserna och tingen är kodade, med vissa förutbestämda användningsområden. De olika miljöerna på gården är uppdelade efter leksyfte, så som lekstuga, gungor, sandlåda, rutchkana etc. Miljön i skogen däremot är oordnad; de miljöer och den rekvisita som finns i skogen är okodad och har inte ett förutbestämt syfte i barnens lek, utan det är barnens fantasi som skapar tingens värde och användningsområde.

Syfte:

Syftet med studien är att undersöka och jämföra den fria leken på förskolegården med den fria leken i skogen, med avseende på form, gruppsammansättning och genus. Studien ska undersöka hur barns lek påverkas av miljön de leker i.

Metod:

Metoden som använts i studien är barnobservationer utifrån en fenomenologisk grundtanke. Barnen har observerats i sin fria lek på förskolegården samt i skogen. Resultatet har nedtecknats enligt ett aktivitetsschema.

Resultat:

Resultatet visar att barnens lek i skogen är mer djuplodande och sammanhängande än vad deras lek på gården är. Barnen är alltså djupt engagerade i sina lekar i skogen till skillnad från gårdens lekar som upplevs som ytliga och korthuggna. Barnen leker i större och mer blandade grupper, och pojkar och flickor leker med varandra i högre grad i skogen än på gården