Background: Sexual abuse can be characterized by an adult or a significantly older child using the child's dependency which violates the child's self-esteem. Signs of sexual abuse can be difficult to interpret and reveal itself as physical or psychological symptoms. Health visits gives the school nurse an opportunity to identify children with physical and mental illness. Collaboration and cooperation with social services creates opportunities for the school nurse to manage the suspicion and process of reporting sexual assault. To enable better collaboration social services should provide feedback to the school nurse after a report has been made. Aim: The aim of this study is to describe school nurses' experiences in meeting pupils who have been sexually abused. Method: Two focus group interviews were performed with school nurses who worked in primary and secondary schools. Data from the interviews was analysed with an inductive qualitative content analysis. Results: In the analysis, three categories were found; becoming aware through consents of sexual abuse and through interpretation of signals of sexual abuse, strengths and weaknesses as a school nurse given the opportunities and constraints in meeting with vulnerable pupils and to enhance students' self-esteem by submitting strength. These together will contribute to early identification of pupils who have been sexually abused and give them the support they deserve. Conclusions: School nurses have knowledge of signals which should lead to suspicion of sexual abuse, but feel insecure how to deal with these suspicions. To receive guidance in their work and support in their suspicions from other professions, would provide a sence of security and strengthen them in meeting these pupils. A lack of support lead to prolonged psychological distress . The school nurses want more knowledge about sexual abuse to enhance their skills and to empower vulnerable pupils' self-esteem.

Bakgrund: Sexuella övergrepp kan kännetecknas av en vuxen eller att ett betydligt äldre barn använder barnets beroendeställning som kränker barnets självkänsla. Tecken på sexuella övergrepp kan vara svårtolkade och yttra sig genom fysiska eller psykiska symtom. Hälsosamtalet ger skolsköterskan tillfälle och möjlighet att identifiera barn med fysisk och psykisk ohälsa. Samverkan och samarbete med socialtjänst skapar förutsättningar för skolsköterskan att hantera förfarandet vid anmälan och misstanke av sexuella övergrepp. För att möjliggöra bättre samverkan ska socialtjänsten erbjuda återkoppling till skolsköterskan efter att anmälan tagits upp. Syfte: Syftet med studien är att beskriva skolsköterskors erfarenheter av att möta elever som har utsatts för sexuella övergrepp. Metod: Två fokusgrupper med skolsköterskor från grundskolor och gymnasium intervjuades. Data från intervjuerna analyserades utifrån en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I analysen framkom tre kategorier; att bli medveten genom medgivanden av sexuella övergrepp och tolkning av signaler på sexuella övergrepp, styrkor och svagheter som skolsköterska vilket ger förutsättningar och begränsningar i mötet med utsatta elever och att stärka elevers självkänsla genom att inge styrka. Dessa tillsammans ska bidra till att skolsköterskan tidigt kan identifiera elever som har utsatts för sexuella övergrepp så att dem kan få det stöd som dom förtjänar. Slutsatser: Skolsköterskor har kunskap om signaler som bör ge misstanke om sexuella övergrepp men känner sig osäkra i hanteringen av dessa misstankar. Att få handledning i sitt arbete och stöd i sina misstankar av andra professioner skulle ge trygghet och stärka dem i mötet med dessa elever. Att inte få möjlighet till stöd uppges leda till långvarig psykisk påfrestning. Skolsköterskorna önskar mer kunskap om sexuella övergrepp för att öka sin kompetens och kunna stärka utsatta elevers självkänsla.