Vi har båda läst till förskollärare under tre och ett halvt år på Högskolan Väst och har under våra respektive verksamhetsförlagda utbildningar mött barn som av pedagogerna upplevs som problematiska, såväl för verksamheten som för barnen själva. Vi har slagits av att dessa barn bemöts olika beroende på vilken pedagog de möter. Våra iakttagelser ledde till att vi intresserade oss för att studera fenomenet om vad som anses som avvikande beteende hos barn och hur pedagogerna sedan tolkar, agerar och reagerar utifrån detta.

Syftet med föreliggande studie var att undersöka pedagogernas individuella upplevelser och erfarenheter av barn som upplevs ha ett negativt och från gruppnormen avvikande beteende. Vi ville få fram deras personliga åsikter om hur de tolkar barnens beteende och hur de arbetar för att stödja en positiv utveckling.

Studien vill utifrån vårt syfte söka svar på följande frågeställning:

- Hur definierar pedagogerna ett barn som avviker negativt från de rådande normer som finns verksamheten?

- Hur tolkar pedagogerna detta barns beteende?

- Hur agerar pedagogerna?

- Vilka blir involverade i arbetet och på vilket sätt?

Metod

Undersökningen genomfördes med ett fenomenologiskt perspektiv och vi valde en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. 16 informanter valdes ut utifrån ett bekvämlighetsurval. I tre fall ersattes intervjuerna av enkäter. Resultatet analyserades och sammanställdes i form av tre olika teman.

Resultat

Studiens resultat visar stora skillnader i hur pedagogerna tolkar, bemöter och agerar i deras pedagogiska arbete med barn som upplevs avvika från normen. Trots att de redovisar varierande arbetssätt i relation till barnets problematik har de ändå en gemensam målsättning; att barnet ska tillägna sig kunskaper och strategier för att kunna behärska olika sociala samspelssituationer