Syftet med denna studie var att följa i Ouvinen-Birgerstams spår för att se vilka likheter och skillnader det fanns i ungdomens sätt att värdera sin självkänsla 1999 och 11 år senare samt att se hur väl hennes skala verkade i relation till ungdomar 2010 jämfört med 1999. För att göra detta användes resultat från Ouvinen-Birgerstams sampel från år 1999 (n = 1470) och Carlsons sampel från år 2010 (n = 405). Deltagarna i de båda samplen var högstadieelever och hade alla besvarat de 72 item som skalan

Jag tycker jag är, består av. Förutsättningarna var naturligtvis inte identiska mellan de båda samplen. Ouvinen-Birgerstams sampel var från en invandrartät industristad, Carlsons sampel från en ö i Bohuslän. Båda analyserna verkställdes genom en principalkomponentanalys och därefter rotation enligt varimaxmetoden. Gemensamt för undersökningarna var att sex faktorer var att föredra framför fem och att det var komponenten "Relation till familj" som värderades högst. Betydande skillnader var att "Relation till vänner" var något som vägde tungt för ungdomars självkänsla år 1999, men inte år 2010. Samt att Ouvinen-Birgerstam hade en högre andel förklarad varians med 74.1 % jämfört med denna sexkomponentanalys som kom upp i 37.9 %. Carlson (2010) och Ouvinen-Birgerstam (1999) har liknande resultat från sina undersökningar fastän de hade olika sampel och en tidsskillnad på 11 år. Trots detta visade denna undersökningens komponentanalys att ungdomarna 2010 verkade mer splittrade. Fokus låg inte på någon speciell komponent; istället verkade ungdomarna påverkade av fler faktorer. Ungdomars uppfattning kring de begrepp som används för att mäta självkänsla har förändrats över tid. Begrepp som vänner, blyghet, popularitet mm kan ha förändrats i takt med teknikens utveckling. Författaren tolkar därför detta resultat som att validiteten hos självskattningsskalan inte är lika bra 2010 som den var 1999

The purpose of this study was to follow up on Ouvinen – Birgerstam to study similarities and differences in adolescents’ ways to value their self-worth in 1999 and 11 years later. Also

of interest was to see how well the scale fared in relation to young people in 2010 compared to 1999. To do so, the samples from Ouvinen - Birgerstam from 1999 (n = 1470) and Carlson's sample from 2010 (n = 405) were used. The participants in the two samples were high school students and they had all responded to the 72-item scale that I think I am is made of. Conditions were obviously not identical between the two samples. Ouvinen – Birgerstam’s sample were from what was at the time considered an industrial city of immigrants. Carlson’s sample was from an island in Bohuslän. Both analyses were executed by a principal component analysis and then a rotation according to the varimax method. A common feature of the studies was that six factors were preferable to five, and it was the component "Relationship to family" that valued the highest. Considerable differences were that "Relationship to friends" was something that weighed heavily on adolescents self-esteem in 1999 but not in 2010. And that Ouvinen-Birgerstam had a higher proportion of explained variance of 74.1% compared to this six 2

component analysis that resulted in 37.9%. Carlson (2010) and Ouvinen-Birgerstam (1999) have similar results from their studies, even though they had different samples and a time difference of 11 years. Despite this, the component analysis in this study showed that young people in 2010 seemed more fragmented. The focus was not on any particular component; instead it seemed adolescents were affected by several factors. Young people's perception of the concepts used to measure self-esteem has changed over time. Concepts such as friends, shyness, popularity, etc. may have changed with the development of technology. The author interpreted therefore that the validity of the self-rating scale was not as good in 2010 as it was in 1999