Bakgrund:

Begreppen en skola för alla och inkludering är aktuella då det forskas mycket om dem, både i Skandinavien och i andra delar av världen. Man talar om att alla elever ska få samma förutsättningar och en likvärdig utbildning oavsett vilka förutsättningar de har. Frågor som tas upp till diskussion och till forskning är hur man konstruerar en inkluderande undervisning och hur den existerar i praktiken.

Syfte:

Vårt syfte med studien är att se hur lärare talar om och upplever begreppen en skola för alla samt inkludering. Vi vill också se hur lärare arbetar i grundskolan med detta. Begreppen är i sig inte nya utan har diskuterats i decennier i skolan. Vi vill se hur lärare i dag skapar klassrumsmiljöer som främjar inkludering och vilka förutsättningar som finns.

Metod:

För att uppnå syftet med vår studie har vi använt oss av en kvalitativ diskursanalys med semistrukturerade intervjuer av tio lärare. Våra respondenter är jämt fördelade från förskoleklass till årskurs nio. Vi har använt oss av ett socialkonstruktionistiskt perspektiv då vi analyserat vårt empiriska material i hur olika diskurser konstrueras kring begreppen en skola för alla och inkludering.

Resultat:

I studien redovisas i resultat och analysdelen de olika diskurser vi kunnat utläsa ur vårt empiriska material. Våra respondenter talar om hur de tolkar begreppen en skola för alla samt inkludering på sina personliga sätt. Vi ser också efter olika mönster, likheter och skillnader i hur de resonerar kring begreppen. Två av diskurserna av vad inkluderingsbegreppet innebär för dem är, att alla ska vara i klassrummet och få sin undervisning där, eller för att vara inkluderad måste inte all undervisning ske samtidigt i samma klassrum