Enligt litteraturen är kommunikation en viktig komponent för att undvika incidenter. Syftet var att belysa vikten av kommunikation vid förflyttning, studera hur vårdgivarna reagerar av tidsstressen och hur stressen inverkar på kommunikationen samt jämföra resultatet från denna studie med en tidigare av författarna. Därför har följande frågeställningar valts: 1) Hur kommunicerar vårdgivarna med varandra vid förflyttning av vårdtagare? 2) Inverkar tidsstress kommunikationen? 3) Är det någon skillnad på kommunikationsmönstret mellan två erfarna vårdgivare och mellan en erfaren och en mindre erfaren vårdgivare? Fem semi- strukturerade intervjuer och en observationsstudie genomfördes, följt av en tematisering. Intervju-deltagarna var fyra erfarna undersköterskor och en undersköterskeelev. Resultaten visade att vårdgivarna använde dubbelkommunikation, där de indirekt informerade varandra via den boende. Det var även mycket av arbetet som gick på rutin och därför inte krävde mycket direkt kommunikation mellan vårdgivarna. Att vara på “samma nivå” och räkna innan en förflyttning är en mycket viktig del av kommunikationen. Stressen upplevdes vara låg, något som kan bero på mångårig erfarenhet inom yrket. Slutsatsen blev att mycket av det som pågick vilade på beprövad praxis, vilket gav effekter på hur personalen kommunicerade och upplevde stressen. Många av dem som jobbade på äldreboendet hade jobbat ihop i flera år. Därmed reducerades instruerandet. Då vårdgivarna inte upplevde stressen som ett problem, upplevde de inte heller att kommunikationen influerades. Resultatet som framkom verifierades genom tre uppföljande intervjuer på två andra demensboenden. De teorier som föreslagits fick stöd i de uppföljande intervjuerna baserade på scenarios från den första tematiseringen.

According to the literature, communication is a vital component to avoid incidents. The aim was to illuminate the importance of communication during transport, to study how caregivers are influenced by time related stress, and how being stressed for time influences communication and to compare the result from this study with an earlier by the same authors. Therefore the following issues were chosen: 1) How caregivers communicate with each other during transport of the care-taker 2) Does time related to stress influence communication? 3) Is there any difference in communication-pattern between two experienced caregivers and one experienced and one less experienced caregivers? Five semi-structured interviews and an observational study were conducted, followed by thematic analysis. The interview participants consisted of four experienced caregivers and a trainee. The results show that the caregivers used double communication, where they indirectly informed each other through the care recipient. A great deal of work was spent on routine and therefore communication between the caregivers was not required. To be on "the same level" and to count before a transport was an important part of communication. Experiencing low stress was something that may had come with years of experience. The conclusion was that a great deal of what was going on was supported by reliable praxis, which affected how the caregivers communicated and experienced the stress level. Many of those who worked the geriatric care had worked together for years. Consequently the need for instructions was reduced. Since the caregivers did not experience stress as a problem, neither did they experience that communication was influenced. These results were further verified in three follow-up interviews at two other dementia care facilities. The theories proposed were supported by the follow-up interviews which were based on analyses from the observation.