Bakgrund och problem: På senare tid har företag insett att varumärket utgör en stor del av företagets värde. Flera olika metoder för varumärkesvärdering har tagits fram av teoretiker men ännu har ingen metod kunnat utses som en generellt fungerande modell för varumärkesvärdering i praktiken. Detta då problematik har uppstått när det gäller själva värderingen av varumärket. Problemet är att en riktigt tillförlitlig och likvärdig värdering inte kan uppnås. Syfte: Syftet med uppsatsen var att få kunskap om hur revisionsbyråer värderar varumärken utifrån ett redovisningsperspektiv. Metod: Vi har gjort en kvalitativ undersökning med djupintervjuer via telefon, e-post och ett personligt möte. Våra intervjupersoner är värderingsexperter från PricewaterhouseCoopers, Grant Thornton, Ernst & Young och KPMG. Teori: Vår teoretiska referensram har införskaffats från vetenskapliga artiklar och facklitterära böcker. De vetenskapliga artiklar som vi främst har använt oss av är Salinas & Ambler (2009) och Seetharaman, Nadzir & Gunalan (2001). Empiri: Från empirin fick vi fram vilka värderingsmetoder revisionsbyråerna använder sig av och hur de går till väga. Den vanligaste metoden var Relief from Royalty-metoden och i enstaka fall använde byråerna sig även av anskaffnings- och prispremiemetoden. Analys: Vi har sett en standardisering av tillvägagångssättet för varumärkesvärderingen hos de olika revisionsbyråerna. Detta tyder på att det finns ett allmängiltigt beteende när det gäller varumärkesvärdering hos revisionsbyråer. Däremot behövs ett regelverk för en jämförbar och likvärdig värdering. Slutsats: Resultatet från vår undersökning visar att alla fyra revisionsbyråer värderar varumärken med hjälp av Relief from Royalty-metoden. De kompletterande metoder som används är anskaffnings- och prispremie-metoden. Vår slutsats är då att även om inte lagen reglerar varumärkesvärderingen finns det en generellt accepterad metodik