Bakgrund

Att barn lär sig i samspel med andra barn är något som ett flertal teoretiker påtalat i sina studier i flera år. Det sociala samspelet tillför mycket i barns utveckling, de tränar sig på att samarbeta samt att lära sig förstå andras behov och önskemål. I en samling lär sig barnen enligt Rubenstein Reich (1996) även att träna den språkliga medvetenheten, vilket de kan göra genom sånger och lekar. Vårt urval av relevant litteratur med fokus mot förskolans samling som fenomen, har varit ett underlag och viktig ram i vår undersökning. Detta har gett oss en djupare förståelse för vårt empiriska material när vi bearbetat vår analys och resultat.

Syfte

Syftet med vår undersökning är att vi vill studera pedagogers uppfattning av samlingen som ett pedagogiskt verktyg.

Metod

Vårt empiriska material består av kvalitativa, semistrukturerade intervjuer med nio förskollärare på tre olika verksamheter i en mellanstor kommun i Västra Götaland.

Resultat

Vi har utifrån våra semistrukturerade intervjuer kategoriserat fyra kategorier. Dessa kom att bli

miljö och organisation, pedagogens uppfattningar av samlingen som begrepp, samling som lärsituation och barnens involvering i planering och genomförande av samlingen. Det framgår i studien att de intervjuade pedagogerna var överens om att samlingen har förändrats över tid. Från att ha varit en så kallad "traditionell" planerad samling, till att de nu "fångar lärandet i stunden".

Genom vår analys och sammanfattning kunde vi urskilja ett mönster där det framgick att ett flertal pedagoger hade en uppfattning av att de var styrda av bland annat läroplanen, men att de ändå kände en frihet till att planera sina samlingar som de önskade. En annan uppfattning som framkom från några av pedagogerna var att samlingarna på förskolan sågs som en förberedande inskolning till skolverksamheten.