Bakgrund:

Med hjälp av tidigare forskning och relevant litteratur har vi bearbetat, diskuterat och analyserat resultatet från de genomförda intervjuerna och observationerna, vilket har gett oss en ökad förståelse kring ämnet. Sommers teorier om Samvarokompetens och Samvaromönster utgör grunden för vår studie.

Syfte:

Syftet med vår studie är att få en uppfattning av pedagogers förhållningssätt till barns samspel i lek men också hur de förhåller sig till barn som inte deltar i lek tillsammans med andra eller som exkluderas. Syftet med studien är även att se hur pedagoger förhåller sig till barns lek och hur barns samspel kan yttra sig.

Metod:

Med utgångspunkt i syftet har vi genom en kvalitativ metod genomfört sju intervjuer och två observationer. Intervjuerna genomfördes på två olika förskolor. Observationerna i sin tur ägde rum på ytterligare en förskola. Förskolorna är belägna i en mellanstor kommun i Västra Götaland.

Resultat:

Utifrån det insamlade materialet från intervjuerna formulerade vi fem kategorier: Förhållningssätt till barn som inte leker. Tillvägagångssätt för att väcka barns leklust. Hur man kan introducera barn i lek med andra. Metoder för att hantera barn som exkluderas från andra barns lek. Förebyggande arbetssätt för att förhindra exkludering i barngruppen. I resultatet framkom det att pedagogerna anser det viktigt att arbeta kontinuerligt med de barn som i lek inte samspelar med andra, eller som utesluts från lek. De var eniga i att lek är viktigt för alla barn att utöva, då den utvecklar dem på flera olika områden. Utifrån det insamlade materialet från observationerna fick vi kunskap om barns samspel och hur pedagogerna förhöll sig till barnens lek. Vi blev uppmärksammade på hur barns samvaro och samspel kan ta sig uttryck i den fria leken. Vi blev också medvetna om att pedagoger har en viktig roll när det kommer till att utveckla och stimulera barns lek.