Sammanfattning

Bakgrund:Samlingen är i stort sett det enda tillfället under dagen då alla barn är samlade samtidigt och blir då en möjlighet för pedagogen att se och bekräfta dem. För att skapa ett så bra samspel som möjligt gäller det att anpassa samlingen utifrån barnens intressen, det är viktigt att samspelet och kommunikationen är av betydelse för barnen. I vår undersökning har vi valt att undersöka hur samspelet mellan pedagog och barn ser ut i samlingen och om det är någon skillnad i bemötandet beroende på om det är en pojke eller flicka.

Syfte: Vårt syfte med studien var att fördjupa oss i ämnet samspel, i förskolan. Frågeställningarna vi valde att utgå ifrån var:

 Hur yttrar sig ett fungerade samspel mellan pedagog och barn i samlingen?

 Bemöts flickor och pojkar på olika sätt i samlingen?

Metod: Resultatet grundas på kvalitativ studie i form av metoderna observation och intervju. Observationerna genomfördes i samlingen vid fem tillfällen, för att samla in det som sades under samlingarna använde vi oss av en diktafon, vi antecknade även barnens och pedagogens förhållningssätt och kroppsspråk. Vi intervjuade tre stycken pedagoger och även där spelade vi in med diktafonen. Genom att vi spelade in de olika tillfällena kunde vi lyssna flera gånger för att sedan analysera resultatet.

Resultat: Resultatet visar att det som är avgörande för hur samspelet mellan pedagogen och barnen blir är hur styrd pedagogen är i samtalet, om pedagogen är öppen och tar sig tid till att lyssna på de barnen har att säga skapas ett bra samspel där barnen är delaktiga. Om pedagogen däremot känner tidspress blir samlingen och samtalen mellan pedagog och barn mer styrt på så sätt blir barnen mindre delaktiga. I flera situationer domineras samtalsutrymmet av pojkarna, de söker bekräftelse och får vid vissa tillfällen mer utvidgande svar än vad flickorna får.