Syftet med studien var att undersöka validiteten hos ett nytt svenskt arbetslivspsykologiskt personlighetstest, Understanding Personal Potential (UPP) (Sjöberg, 2008).

Teoretiskt ramverk. Ett vanligt problem inom den tillämpade psykologin är att utifrån det begränsade stickprovets korrelation, uppskatta hur stor den korrelationen hade varit i populationen. Begränsning i spridning (”range restriction”) uppstår när stickprovet inte är perfekt representativt för den populationen som avses att generalisera till.

Summering av resultaten. Som externa kriterier användes i studie 1 (N = 100) polisens lönekriterier och i studie 2 (N = 46) ett objektivt kriterium i form av antal förhör för utredare.  Resultaten indikerar att vissa variabler i UPP-testet har en rimlig samtidig validitet mot de externa kriterierna. Emotionell stabilitet uppvisar god validitet mot kriterierna i enlighet med tidigare forskning. Noggrannhet uppvisar negativa samband med två av kriterierna, vilket inte bekräftar tidigare forskning. Flera av UPP-testets specifika variabler uppvisar lika god validitet eller bättre jämfört med de generella variablerna enligt FFM.  Studiens resultat ger stöd framförallt för en modell bestående av personlighetsvariablerna emotionell stabilitet, samarbetsvilja, positiv grundattityd, perfektionism, arbetsvilja och balans.

Slutsatser. UPP-testets sammanslagna variabler jagstyrka, stresskänslighet och chefspotential utgjorde starka prediktorer för kriterierna som mäter arbetsprestation.

Praktiska och teoretiska implikationer. Personlighet spelar en betydande roll för prestation i arbetslivet. Att välja rätt personal till en organisation är en fundamental nödvändighet för att organisationen ska fungera väl. Studien bidrar till psykometrisk teori då det ansågs vara nödvändigt att korrigera resultaten för spridningsbegränsningar, vilket förespråkas av klassiska teoretiker såsom Gulliksen och Magnusson.