Vår studie går ut på att få en inblick i hur pedagogerna arbetar med sagan för att främja barns utveckling. Vi utgår från följande frågeställningar; Hur ser relationen mellan sagor och barns utveckling ut i förskolans teori och praktik samt hur förhåller sig pedagogerna gentemot barnen vid sagoarbetet?

I studien belyser vi tidigare forskning kring sagoarbete för att få en ökad kunskap och förståelse för sagans inverkan i verksamheten och för barnens utveckling. De teoretiska utgångspunkter som legat till grund för vår studie är socialisation, empati, metasamtal och det kompetenta barnet. De metodval vi grundar studien på är intervjuer och observationer. Vi diskuterar begränsningar och studiens trovärdighet. I resultatet belyser vi de observationer och intervjuer vi utfört. Vårt resultat visar på att sagan är av stor betydelse i verksamheterna. Pedagogerna är överens om att sagan används som ett hjälpmedel för att främja barnens olika förmågor. Under våra observationer fick vi ta del av tre sagosamlingar som hölls av tre olika pedagoger som var utbildade förskollärare. De gestaltade sagan och hade ett gemensamt syfte som var att främja barnens empatiska förmåga. I vår diskussion analyserar och problematiserar vi det material som vi under studiens gång har arbetat fram.