Syftet med studien är att undersöka och belysa hur föräldrar ser på samarbete med skolan i olika situationer och i olika sammanhang. Eftersom mitt syfte är av undersökande karaktär valde jag att genomföra en kvalitativ intervjuundersökning. I studien ingår sex föräldrapar. Mina informanter uttalar inte ordet samarbete någon gång under intervjuerna. De ser inte sina kontakter med skolan som ett samarbete i ordets rätta betydelse. De ser det mer som att de för en dialog med skolan och pedagogen, att de har en kommunikation. De ser sig mer som en resurs till skolan. Kontaktbehovet förändras under barnens uppväxt menar informanterna till de äldre barnen. Man släpper lite på kontrollbehovet och besöken i skolan minskar. Ett uttalat förbud finns inte men av vad barnen säger och deras kroppsspråk signalerar så vill de inte se föräldrarna i skolan så ofta. Kommunikationen tar sig andra uttryck, man använder mejlen på datorn istället, för det är smidigare än telefonsamtal. Det finns ingen skillnad på hur mammor och pappor ser på samarbetet mellan hem och skola i studien men till övervägande del är det mammorna som sköter kontakten med skolan enligt informanterna. Något samband med föräldrars utbildning och yrke och deras syn på samarbetet mellan hem och skola framkommer inte i min studie.