Syftet med studien är att undersöka några lärares, rektorers och specialpedagogers kunskaper och uppfattningar kring upprättandet, genomförandet och uppföljning av åtgärdsprogram. Vår studie är förlagd till två skolor i två olika kommuner i Västsverige. De intressentgrupper vi valt att grunda vår undersökning på är lärare, specialpedagoger och rektorer, detta för att skapa en så övergripande syn som möjligt kring arbetet med åtgärdsprogram. I studien deltog fyra lärare, två specialpedagoger och två rektorer. Vi har valt att använda oss av en kvalitativ ansats eftersom vi anser att den är en väl fungerande metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur undersökningspersonernas livsvärld. Vår studie visar på stora skillnader i arbetet med åtgärdsprogram på de berörda skolorna. Skillnaderna återfanns i såväl upprättandet, genomförandet och uppföljningen. Undersökningen uppvisar att det saknas ett gemensamt förhållningssätt till hur arbetet med åtgärdsprogram skall gå till på skolorna. Studien avslöjar också att det råder en avsaknad på kompetensutveckling kring arbetet med åtgärdsprogram, trots att flertalet av informanterna efterfrågar mer kunskap. Studien påvisar en tydlig tendens att det fokuseras på individens fel och brister, det var sällan som hänsyn togs till bakomliggande orsaker. Samarbetet mellan elev, förälder och lärare ansågs av de flesta informanter som viktiga förutsättningar i arbetet med åtgärdsprogram. Studien visade också på att samarbetet med stödenheter och specialpedagog fyllde viktiga funktioner i åtgärdsarbetet.