Bakgrund: Under vår utbildning har vi båda utvecklat ett intresse för användandet av litteratur tillsammans med barn i skolan. Vi valde att koncentrera oss på de klassiska sagorna då deras rika symbolspråk har visat sig vara mycket betydelsefullt för barns utveckling. Vi anser också att de klassiska sagorna är en del av det västerländska kulturarv som skolan enligt Lpo- 94 ska delge barnen. Det framgår i Kursplanen i svenska (2000) att man via litteraturen kan ge barn möjlighet att utvecklas och få nya perspektiv på livet. Med detta i åtanke ville vi undersöka om den klassiska sagan har en plats i den moderna skolans tidigare år. Syfte: Syftet med vår studie är att undersöka om pedagoger, som är verksamma i grundskolans tidigare år, använder sig av klassiska sagor i sin undervisning. Vi vill undersöka hur pedagogerna motiverar användandet och på vilket sätt arbetet kring och med klassiska sagor kan läggas upp. Vi vill också undersöka pedagogernas tankar kring barnens syn på och upplevelser av den klassiska sagan. Metod: Vi har valt att använda oss av en kvalitativ metod och för att få svar på våra frågeställningar har vi använt oss av halvstrukturerade intervjuer. Vi har utfört åtta enskilda intervjuer med pedagoger på våra respektive Vfu-platser och vi har båda medverkat vid samtliga intervjutillfällen. Intervjuerna har bandats för att sedan skrivas ut i sin helhet. Vid bearbetning och analys av materialet har vi använt oss av en hermeneutisk ansats. Vi valde att kategorisera informanternas svar för att kunna redogöra för resultatet på ett åskådligt sätt. Resultat: Vår studie visar att de intervjuade pedagogerna anser att det finns utrymme för den klassiska sagan i skolan men att användningsgraden och syftet med användandet varierar. Pedagogerna lyfte en rad olika användningsområden inom olika ämnen, men hur mycket sagan används beror på pedagogens eget intresse för den.