Bakgrund: Redan på Platons tid ansågs det att utbildning bidrog till att människan utvecklade sina talanger och begåvningar för att må bra. Idag har man funnit att språk och andra uttrycksformer, som till exempel bild, kan användas som redskap för vår mänskliga interaktion. Barns lärande kan utvecklas genom bland annat skapande, samtal och reflektion. Det finns många möjligheter och många olika sätt för barn att lära sig att göra saker på. Pedagoger har friheten att utforma undervisningen efter eget tyckande, dock utifrån vissa ramar, som styrdokument och läroplaner. Syfte: Syftet med undersökningen är att ur pedagogers perspektiv belysa vilken betydelse deras förhållningssätt har i samband med barns bildskapande. Vi hoppas samtidigt öka pedagogernas förståelse för deras roll i detta sammanhang. Hur bemöter pedagoger barn när de skapa bilder och vilken betydelse har pedagogers förhållningssätt för barns bildskapande? Metod: För oss är det väsentligt att iaktta hur pedagoger beter sig gentemot barn, därför valde vi att göra en kvalitativ studie i både förskolan och skolan och använda observation som metod. Observation i relation till syftet ses som en lämplig metod som på bästa sätt kan spegla beteenden hos, i vårt fall, pedagoger. I efterhand, vid bearbetning och tolkning av resultatet, lade vi största fokus på pedagogernas varierande förhållningssätt. Resultat: Vi kom fram till att två olika förhållningssätt dominerade i förskolan och skolan. Det ena präglades av ett bemötande där pedagogen styrde barnens bildskapande mot sina pedagogiska mål och personliga förväntningar. Här prioriterade pedagogen barnens lärande och deras resultat. Det andra förhållningssättet fokuserade på barnens egna idéer och upplevelser där själva skapandeprocessen stod i centrum med barnet som huvudperson. Här prioriterades det fria skapandet.