Bakgrund: Kunskap i teknik är en fråga om demokrati. I vårt samhälle behöver vi ett stort tekniskt kunnande för att kunna delta. Det är viktigt att människor har kunskap för att kunna vara med och fatta beslut om hur teknologin ska utvecklas (Skogh 2001). I arbete med barngrupper i teknik har man funnit att flickor och pojkar som går i skolan har olika arbetsstrategier. Flickor funderar på hur de ska göra, diskuterar och frågar varandra innan de sätter igång med experimentet medan pojkar först brukar granska materialet och konkurrera med varandra om att testa sin lösning på problemet. I blandade grupper brukar pojkarna vara de som först tar initiativet och försöker många gånger med experimentet. När de har kommit fram till en lösning reflekterar flickorna fortfarande över hur problemet ska lösas. I dessa grupper hinner inte flickorna med och ger så småningom upp för att de kommer fram till det antagandet att de inte kan (Ahlrik i Skolverket red. 1999). Syfte: Syftet med den här studien är att undersöka vilka arbetsstrategier flickor och pojkar i förskolan använder i arbetet med en teknisk uppgift och hur flickor respektive pojkar samarbetar. Metod: Jag har använt mig av kvalitativ metod. Jag observerade 24 barn på tre olika förskolor, 12 pojkar och 12 flickor, som var fyllda sex år 2006. De var indelade i pojk- och flickgrupper med tre barn i varje grupp. Resultat:Resultatet av vår studie visar att alla pedagoger i undersökningen anser att datorn är ett bra verktyg i undervisningen och att det bidrar till ett lustfyllt lärande. Vidare visar resultatet att de pedagoger som arbetar efter Tragetons metod använder datorn i undervisningen i större utsträckning för uppgifter som har ett för eleverna, synligt mål. De är kritiska till så kallade pedagogiska program. De pedagogerna som inte arbetar efter någon specifik metod använder datorn förutom i skriv- och läsinlärning också i matematik, men användandet är inte lika genomtänkt som när man arbetar efter en metod. Datorn används många gånger som en belöning.