Bakgrund: För att barn skall kunna tillägna sig nya kunskaper och erfarenheter krävs det att pedagoger i deras omgivning samspelar med barnen och stimulerar deras utveckling. Det är av stor betydelse att barnens motoriska grundrörelser är automatiserade för att de skall kunna ta till sig ytterligare kunskap (Ericsson, 2005). Ämnena är knutna till varandra och av den anledningen bör pedagoger i förskolan arbeta med språklig och motorisk utveckling samtidigt, för att barnen skall kunna tillägna sig kunskap. Som blivande lärare i förskolan anser vi att det är viktigt att på ett lustfyllt sätt ge barnen en språklig och motorisk grund att stå på, som de sedan kan utveckla vidare i ett livslångt perspektiv. Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger i förskolan arbetar med att utveckla barns språk och motorik och se vilket synsätt de har när det gäller sambandet mellan barns språkliga och motoriska utveckling. Metod: I undersökningen har vi använt en kvalitativ metod. Vi har använt intervjuer med halvstrukturerade frågor. Genom att intervjua pedagoger i förskolan har vi tagit del av deras tankar och erfarenheter och därigenom fått svar på våra frågeställningar. Informanternas svar har delats in i olika kategorier som därefter har tolkats och analyserats. Resultat: Resultatet visar att pedagogerna i studien anser att det är betydelsefullt att arbeta med språkliga och motoriska aktiviteter under olika former och i olika miljöer. Vidare visar resultatet att pedagogerna har två olika synsätt att se på sambandet mellan barns språkliga och motoriska utveckling. En del pedagoger visade tydligt att de såg ett samband, medan andra saknar en tydlig medvetenhet.

Slutsatsen av resultatet är att alla pedagogerna i undersökningen arbetar med språkliga och motoriska aktiviteter. Den övervägande delen av pedagogerna i vår undersökningsgrupp ser inte dessa ämnen ur ett helhetsperspektiv, utan som två skilda delar. De övriga pedagogerna arbetar medvetet genom att integrera dessa ämnen till en helhet.