Bakgrund: Eftersom i stort sett alla pedagoger kommer i kontakt med barn i behov av särskilt stöd på sina arbetsplatser, och då det är en viktig del i skolans vardag är det ett intressant och aktuellt ämne att undersöka. Då det nu för tiden finns flera olika skolformer kan det vara intressant att också titta på hur pedagogerna på de olika skolorna resonerar om bemötande av barn i verksamheten. Syfte: Syftet med uppsatsen var att undersöka pedagogernas bemötande i verksamheten med barn i behov av särskilt stöd i förskoleklassen på kommunal skola och friskola, för att få en uppfattning om deras resonemang om bemötandet av dessa barn. Finns det likheter eller skillnader i pedagogernas resonemang på kommunal skola och friskola? Metod: Vi valde att göra en kvalitativ studie där vi använder oss av intervjufrågor för att få svar på frågeställningarna. Resultat: Pedagogerna på skolorna resonerade om barn i behov av särskilt stöd på olika sätt, de kommunala skolorna diskuterade kring samarbetet med specialpedagog medan friskolornas resonemang gällde samarbetet med föräldrar. Undersökningen visade att barn i behov av särskilt stöd ses som de barn som har åtgärdsprogram. I pedagogernas resonemang fanns också gemensamma nämnare såsom stabilitet och trygghet. Pedagogerna på skolorna sa sig arbeta mot samma mål utifrån läroplanerna (Lpf 94 & Lpo 94), men lade tyngdpunkten i resonemangen på olika arbetssätt.