Vi har sett på vår VFU (Verksamhetsförlagd utbildning) att pedagoger tycks bemöta eleverna olika beroende på om de är flickor eller pojkar. Vidare har vi uppmärksammat att lärarna pratar på olika sätt till flickor och pojkar. Om läraren hjälper en flicka och en pojke behöver hjälp, avbryter läraren flickans hjälp för att genast hjälpa pojken. Läraren verkar ägna mer tid och uppmärksamhet åt pojkarna än flickorna. Vi anser att detta är ett aktuellt ämne, då det förmodligen förekommer skillnader i pedagogernas bemötande av pojkar och flickor på många skolor runt om i landet. Vi tycker det är intressant att ta reda på om eleverna märker av att de bemöts olika. Vårt syfte är att undersöka om elever upplever att de bemöts olika av pedagoger beroende på vilket kön eleverna har samt hur dessa eventuella skillnader i bemötande tar sig uttryck. Vi har använt oss av kvalitativa metoder: klassrumsobservationer och barnintervjuer. Vi har intervjuat sex flickor och sex pojkar i årskurs tre. För att kunna belysa vår frågeställning från olika håll valde vi att göra intervjuerna på två olika skolor i olika kommuner. Vi har även gjort deltagande observationer i helklass för att på så sätt ytterligare kunna bredda det material vi baserat uppsatsen på. Vi har genom vår undersökning fått större insikt i hur eleverna uppfattar bemötandet av pedagoger och sin vardag i skolan. Vår undersökning visade att både pojkar och flickor anser att pojkar får mest skäll och tillsägelser i klassrummet. Vi kom även fram till att det är pojkarna som får mest tid och uppmärksamhet av läraren. Eleverna själva märkte av att pedagogen bemötte pojkar och flickor olika i klassrummet, då de svarade att det beror på att pojkarna är bråkigare och pratigare och därmed får mer tid och uppmärksamhet. Om eleverna bortsåg från att pojkarna var bråkigare och pratigare märkte de ingen skillnad i pedagogernas bemötande.