Det övergripande syftet med uppsatsen var att beskriva och undersöka samverkan mellan olika professionella aktörer i gruppverksamhet för barn till missbrukande föräldrar. Jag ville ta reda på vad det fanns för konkreta erfarenheter av och exempel på samverkan samt om samverkan påverkades om synsättet skiljer sig i förklaringen av missbruk mellan professionella aktörer. Jag har använt mig av en kvalitativ metod där jag har intervjuat fyra gruppledare från tre kommuners verksamhet för barn till missbrukande föräldrar. Jag ville fånga de professionellas erfarenheter och insyn från både barnens perspektiv och professionellas perspektiv. I intervjuerna fick jag ta del av de professionellas egna berättelser och upplevelser utifrån deras verklighet. Resultatet visar att samverkan är att sträva mot samma mål och är nödvändigt för att få barn remitterade till verksamheten. Resultatet visade vidare att en del andra aktörer inte inser att barnen tar skada av föräldrars missbruk och anser att barnet inte behöver någon professionell hjälp. Detta bidrar till en bristande samsyn. För att stärka samverkan med andra aktörer ges information och utbildning om vad verksamheten står för. Detta genererar kontinuitet i kontakten för att bättre kunna hjälpa barnen så snabbt och enkelt som möjligt. Samverkan mellan olika professioner medför att fler barn blir remitterade till verksamhet där barn till missbrukande föräldrar får de hjälp- och stödinsatser de behöver.