Vi har studerat samarbetet i olika företagsgrupperingar inom Västra Götalands län. I studien har vi jämfört de aktuella grupperingarna med bl.a. beskrivningar av grupperingar i industriella distrikt i norra och mellersta Italien. Dessutom har jämförelser gjorts med det nätverkssamhälle, som Castells har beskrivit, samt det samhälle – det gamla agrarsamhället - som Tönnies och Colley studerat m. a. p. sociala relationer. *För det första har vi funnit att det tar lång tid, 5 – 10 år, att skapa ett fungerande nätverk. Alla grupperingar blir inte framgångsrika nätverk. De flesta grupperingar tycks faktiskt aldrig nå fram till ett fungerande nätverk och det är kanske inte heller alltid syftet. Så t.ex.var syftet i de LRF-grupperingar vi studerat främst att få stöd till utbildningsinsatser och för det var man i stort sett tvingad att bilda ett nätverk. Vi tycker oss se att det finns skillnader i arbetssätt mellan grupperingar, som har samarbetat inbördes under en längre tid (ca 5 år) och de som är relativt nystartade (1-2 år). Även attityderna tycks vara annorlunda. Eftersom det statistiska underlaget är begränsat kan vi inte uttala oss med säkerhet i dessa frågor. Vi har dock noterat att man i de studerade grupperingarna i allmänhet ägnar för kort tid åt att bygga nätverket. De tror att grupperingen skall fungera som ett bra verktyg utan närvaro av det sociala kapitalet. *Vi kan inte se tillstymmelse till det ”nätverkssamhälle”, som Castells har beskrivit. Möjligen finns det samhället representerat i vår region, men det har ännu inte kommit till de företag och de grupperingar som denna studie omfattar. Det är troligt att ”nätverkssamhället” finns mer påtagligt i företag, som ingår i globala koncerner. Däremot finns det tecken på att IT-kunnandet och användandet ökar starkt i företagen. *Inte heller passar Tönnies och Cooleys beskrivningar av samverkan och umgänge i agrarsamhället in på de företagsgrupperingar, som vi har studerat. Däremot kan vi se att deras beskrivningar delvis passar in på byalag och utvecklingsgrupper på landsbygden. Dessa grupperingar har ett högt värde på det sociala kapitalet och den sociala väven är relativt tät. Varje byalag är dock för litet för att kunna åstadkomma den utveckling som önskas. Med intensifierad samverkan mellan olika byalagsgrupperingarna inbördes och med andra grupperingar kan resultatet förväntas bli bättre. *När vi jämför de studerade grupperingarna med industriella distrikt ser vi att det sociala kapitalet hos dessa är mycket lägre än i de industriella distrikten. Det tar åtminstone 20-30 år att formas. Traditioner, normer och värderingar skall ha hunnit att bli en del av den lokala kulturen, dvs. de bör ha gått i arv mellan två generationer.