Studien bygger på enkätsvar i fyra olika skolklasser på högstadiet, två skolklasser i Lettland och två i Sverige. I de två lettiska skolklasserna finns en klass med elever med lettiska föräldrar och en skolklass där elevernas föräldrar är ryssar. De två svenska skolklasserna utgörs av en grupp elever med huvudsakligen svenska föräldrar (den svenska gruppen) och en skolklass med företrädesvis elever där föräldrarna har annan bakgrund än den svenska (invandrargruppen). Eleverna i de fyra skolklasserna har besvarat ett antal frågor som berör deras hälsa och ohälsa. I denna delstudie presenteras resultat från frågor som berör smärta och smärtupplevelser. Studien innefattar fyra delar där det inledande avsnittet ger en teoretisk ram till smärta utifrån biologiska och kulturella aspekter. Denna del efterföljs av presentation av empiriska resultat från två frågeställningar där ungdomarna tillfrågats om hur de agerade då de fick smärta och om vad som var viktigast i en smärtsituation – om smärtan gick över snabbt, om de var rädda för att smärtan skulle komma igen eller om de ville veta varför smärtan uppkom. I nästa del av rapporten följer en redovisning av ett fenomenologiskt betraktelsesätt på kropp och kroppsuppfattning, vilken ligger till grund för en mera omfattande diskussion om smärta som en individuell livserfarenhet. Denna del är en teoretisk genomgång. I den andra empiriska delen presenteras resultat från den berättelse ungdomarna skrivit ned om ett tillfälle då de kände smärta, hur smärtan upplevdes och hur/varför den gick över. Resultatet i studien visar att det finns stora likheter i hur ungdomar med olika bakgrunder beskriver smärta och smärtupplevelser. De skillnader som ändå framträder kan härledas till de två ländernas skilda förutsättningar när det gäller hälso- och sjukvård, könsrollsmönster och olika traditioner när det gäller egenvård.