Denna text presenterar insikter från ett pågående forskningsprojekt i Trollhättan som syftar till att utforska hur digitala verktyg kan främja inkluderande stadsutveckling. Genom ett Flexit-finansierat samarbete mellan Högskolan Väst och Trollhättans Stad har en 3D-karta använts som plattform för dialog och innovation. Arbetet bygger på Henri Lefebvres teori om platsens tre dimensioner – det upplevda, det konceptuella och det levda rummet – samt begreppet Gathering Spaces, där dessa dimensioner möts. I projektet har 3D-kartan fungerat som ett konkret verktyg för att aktivera medborgares kreativitet, idéer och lokala kunskap. Genom workshops har invånare och näringsidkare bjudits in att testa kartans funktioner och bidra med utvecklingsförslag, vilket resulterat i ett ökat engagemang och ett växande idéunderlag. Exempelvis har funktioner som solstudier, placering av hundlatriner och förslag på äventyrsstigar diskuterats. Resultaten visar att digitala visualiseringsverktyg som 3D-kartor inte bara stärker förståelsen för stadens fysiska miljö, utan även fungerar som brobyggare mellan professionella planerare och platsens användare. Därmed kan 3D-kartor spela en viktig roll i att konkretisera abstrakta teorier om plats, bidra till delaktighet och skapa nya möjligheter för hållbar, gemensam platsutveckling.