Bakgrund:I den svenska skolan möter lärare en mångfald av bakgrunder, kulturer och erfarenheter. Detta medför att eleverna har varierande behov, både vad gäller språkutveckling, förståelse för det svenska skolsystemet och förmågan att bygga sociala relationer. För nyanlända elever som börjar i den svenska skolan under högstadietiden är dessa utmaningar särskilt påtagliga, eftersom de ofta kommer till en miljö där språkbarriären blir tydlig och de behöver navigera i ett helt nytt sammanhang.

Syftet: Syftet med denna studie är att få en djupare förståelse för hur skolor kan organisera och stödja nyanlända elevers lärande och integration på ett effektivt sätt. Fokus ligger på att belysa de möjligheter och utmaningar lärare beskriver med de olika två organisationsmodellerna förberedelseklass och direktintegrering men även hur elevernas lärande och lärares arbetssituation påverkas när nyanlända elever direktintegreras.

Metod: Metoden som används i denna studie är kvalitativa samtalsintervjuer, detta för att undersöka hur högstadielärare upplever de olika organisationsmodellerna. För att få en djupare förståelse för detta ämne har vi intervjuat lärare med varierande arbetslivserfarenheter och ämnesbehörigheter. För att analysera resultatet har vi använt oss av Clarke och Brauns(2006) tematiska analysmodell, detta för att kunna identifiera teman och mönster.

Resultat: Resultatet som framkommer i denna studie visar att de båda organisationsmodellerna har möjligheter och utmaningar men att direktintegrering är att föredra. Informanterna menar att de nyanlända elevernas tid är knapp och ju tidigare de kommer in i ordinarie klass, desto snabbare kommer de att utveckla språket och sina ämneskunskaper. Det framkommer även att lärare upplever en oro angående arbetssituationen som blir när nyanlända elever direktintegreras och när kartläggningen nu sker på den ordinarie skolan i stället för på mottagningsenheten Välkomsten.