Bakgrund:

Högläsning har länge varit en central del i förskolan och använts för att stärka barnens språkutveckling och främja deras kognitiva och emotionella färdigheter. Genom högläsning skapas förutsättningar för barnen att utforska främmande världar, stimulera sitt ordförråd och lära sig att samtala om litteratur. Förskolläraren har en viktig roll i att planera och organisera undervisningen på ett sätt som kan optimera lärandet. Alatalo (2021, s 9) redogör att inom förskolan har högläsning varit en undervisningsform som använts flitigt. Högläsning som aktivitet kan ses som ett multifunktionellt verktyg för undervisningen i barns läs- och skrivprogression.

Syfte:

Syftet med den aktuella studien är att granska hur förskollärare planerar och genomför högläsning, med fokus på olika aspekter av högläsningens struktur och förskollärares didaktiska strategier.

Metod:

Studien genomfördes som en kvalitativ fallstudie genom observation som insamlingsmetod. Detta syftar till att studera hur högläsningen organiseras i praktiken och se vilka interaktioner som finns mellan förskollärare och barn.

Resultat:

Resultatet från studien indikerar att förskolläraren tillämpar olika didaktiska strategier vid högläsning och att dessa varierar beroende på vilket tema det är. Inledningen och avslutningen av högläsningen tenderar att vara kortvariga. Vid genomförandet av högläsningen är de didaktiska strategierna fler och interaktionen mellan förskollärare och barn är mer påtaglig i jämförelse med introduktionen och avslutningen. Vart högläsningen sker varierar under de olika högläsningssessionerna. Förskollärarens val av miljö visar sig ha påverkan över vilka regler som appliceras under högläsningen. Vilka strategier som används påverkar barnens intresse och engagemang vid högläsningen. Fynden visar att förskollärarens didaktiska strategier samverkar med komponenterna i den didaktiska pyramiden.