Background:

Mental illness has affected almost one billion individuals worldwide and is the most common cause of sick leave in Sweden. Despite mental illness being prevalent, stigmatization against individuals, seeking help for and somatic symptoms are encountered. In order for nurses and nursing students to provide the best possible care for these individuals, knowledge and understanding of mental illness are needed.

Aim:

The aim is to highlight the experiences of nurses and nursing students in encounters with patients with mental illness.

Method:

The method used is a literature review based on ten articles, six of which were qualitative and four quantitative. The analysis was based on Friberg (2017) three-step model.

Results:

The results are presented with two main themes: Beliefs about patients with mental illness and Own and surrounding barriers. The results show that nurses and nursing students lacked basic knowledge and understanding of mental illness, but also lacked support. This resulted in mixed feelings when encountering individuals with mental illness.

Conclusion:

This literature study showed that challenges in encountering and caring for individuals suffering from mental illness were experienced. The challenges were summarized as a lack of knowledge and understanding of mental illness and deficiencies in the operations that would need improvement to provide better care. This study contributes to increased knowledge about the challenges nurses and nursing students experience regarding mental illness. By offering education on mental illness, increased understanding can arise, and care for individuals with mental illness can be improved.

Syftet med examensarbetet är att belysa upplevelser som sjuksköterskor och sjuk-sköterskestudenter har i relation till patienter med psykisk ohälsa. Resultatet påvisar att sjuksköterskor och sjuksköterskestudenter upplever att de saknar grundläggande kunskaper för att bemöta, behandla och förstå patienter med psykisk ohälsa vilket resulterade i känslor som rädsla och osäkerhet i bemötandet. Resultatet konstaterar även organisatoriska problem i form av brist på utbildning, bristande stöd från överordnade, tidsbrist och personalbrist när det kommer till att behandla och ge omvårdnad till patienter med psykisk ohälsa. Slutsatsen av examensarbetet är att sjuksköterskor vill ha mer kunskap om och kompetens i att arbeta med patienter med psykisk ohälsa för att kunna minska osäkerheten och rädslan inför denna patientgrupp och då kunna erbjuda en bättre omvårdnad.

Genom att belysa psykisk ohälsa i större omfattning under grundutbildningen samt att erbjuda kurser i verksamheten kan rädslan och stigmatiseringen kring psykisk ohälsa minska och sjuksköterskorna kan känna en större trygghet i den omvårdnad de ger.

I examensarbetets bakgrund framkommer vad psykisk ohälsa innebär och att detta är den vanligaste orsaken till sjukskrivning i Sverige. Det är vanligt förekommande med besvär såsom magknip, hjärtklappning, huvudvärk, sömnsvårigheter eller brist på energi vid förekomst av psykisk ohälsa. Det kan vara svårt att förtydliga om de kroppsliga besvären uppkommit från psykisk ohälsa, eller om psykisk ohälsa bildats på grund av de kroppsliga besvären eller en grundsjukdom som ännu inte diagnostiserats. Kroppsliga besvär hos patienter med psykisk ohälsa kan avfärdas som psykiatriska symtom om sjuksköterskan inte är normmedveten. Stigmatiseringen hos sjuksköterskan kan då leda till att dessa kroppsliga symtom inte tas på allvar och en somatisk sjukdom kan missas. Sjuksköterskans värdegrund och etiska kod utgår ifrån att vårda individer oavsett om sjukdomen är somatisk eller psykiatrisk. Genom att sjuksköterskan förhåller sig till en humanistisk människosyn, vilket innebär att se individen och individens verklighet och därefter erbjuda stöd, empati samt verktyg för att hjälpa individen kan lidandet minska för den drabbade.

Examensarbetet utgår från en litteraturöversikt vilket innebär att kvalitativa och kvantitativa vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån femstegsmodellen framtagen av Friberg (2017).