Familjer med barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) kan behöva stöd av samhället för att leva under jämlika levnadsvillkor. Barn med NPF är överrepresenterade klienter hos socialtjänsten samtidigt som antal diskrimineringsärenden avseende denna grupp ökar beträffande socialtjänstens verksamheter. Riksförbundet Attention har rapporterat att dessa familjer upplever en bristfällig kunskap hos socialtjänsten men även att insatserna är undermåliga. Studien syftar till att undersöka hur socialsekreterare, utifrån ett normmedvetet perspektiv, använder sitt handlingsutrymme för att främja delaktighet utifrån den enskildes behov för familjer med barn som har NPF. Studiens teoretiska ramverk utgörs av den relativa modellen, Shiers delaktighetsmodell, tremunksmodellen och slutligen reflektion för normmedvetenhet. Studien utgår från en kvalitativ metodologi. Empirin samlades in från sju semistrukturerade intervjuer med socialsekreterare som arbetar inom socialtjänstens enhet, Barn och Unga, med varierat antal yrkesår. Materialet analyserades med tematisk analys. Studiens resultat visade att socialsekreterare har stort handlingsutrymme som möjliggör att göra familjer med barn med NPF delaktiga under bedömningsprocessen inför ett beslut. Reflektion för normmedvetenhet ses som ett centralt verktyg för att identifiera barnens behov. Dock visade resultatet på stora brister vad gäller möjlighet att skräddarsy insatser utifrån barnens behov, där valen i stället utgörs av rådande utbud av insatser. En slutsats är att frågor om delaktighet för barn med NPF i möten med socialtjänsten behöver uppmärksammas i högre grad för att undvika arbetssätt som baseras på normativa föreställningar i stället för barnets faktiska behov.