Föreliggande studie undersöker stödpersonals inställning samt organisatoriska möjligheter att skapa delaktighet och självbestämmande för brukare boendes pågrupp- och servicebostäder. Studien baseras på sju intervjuer med personer som arbetar som stödpersonal i fem små- och medelstora kommuner i Västsverige. Materialet analyserades genom tematisk analys och förståelse kring främjande och hindrande faktorer undersöktes med stöd i Shiers delaktighetsmodell (2001) tillsammans med tidigare forskning. Resultatet visade att de intervjuade personerna var positivt inställda till delaktighet men att brukare ändå inte når full delaktighet på grupp- och servicebostäder. Förklaringar som gavs var bristande kommunikation mellan brukare och personal, för lite resurser ifrån organisationen samt bristande kunskap i arbetsgruppen. De individuella främjande faktorerna som identifierades kopplades framför allt till huruvida stödpersonalen var engagerade i arbetet samt deras förmåga att skapa relation med brukaren. De främjande faktorerna som påvisades på organisatorisk nivå var att stödpersonalen gavs tid och resurser till fort- och utbildning samt tillräckligt med personal för att kunna ge ett individuellt anpassat stöd. I diskussionen argumenteras för att organisationen behöver avsätta mer resurser i form av tid, fortbildning och handledning av stödpersonal vilket är vad både informanterna i detta studie uppger och vad som beskrivs i den tidigare forskningen. Stödpersonalen får då möjlighet att ge brukaren ett individuellt anpassat stödvilket gynnar relationen dem emellan. Avslutningsvis ser författarna ett behov av kompletterande forskning kring vad brukare anser ökar deras delaktighet och självbestämmande, något som var sparsamt redovisat även i den tidigare forskningen.