Denna kandidatuppsats undersöker förhållandet mellan förtätning och hållbar stadsutveckling genom att analysera och kritiskt granska planeringsdokument från Örebro kommun. I bakgrunden betonas att befolkningen förväntas öka kraftigt, vilket kräver att nya stadslandskap byggs miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart. Förtätning, som innebär att utveckla staden inom dess befintliga gränser, ses som en lösning för att effektivt använda resurser och skapa hållbara stadsmiljöer.

Syftet med uppsatsen är att genom att undersöka Örebro kommun ta reda på förhållandet mellan förtätning och hållbar stadsutveckling. Den övergripande forskningsfrågan är: Vilka effekter kan förtätning som planeringsmetod få i Örebro i relation till kommunens målsättning om hållbar stadsutveckling? Delfrågorna fokuserar på hur Örebro kommun sätt att förtäta kan leda till gentrifiering och hur Örebro kommuns planer lever upp till Bergs resursmodell. Materialet i uppsatsen analyseras utifrån teorierna Per G. Bergs resursmodell och gentrifiering.

Analysen utifrån Bergs resursmodell beskriver och testar hur Örebro kommuns förtätningsplaner kan bidra till att uppnå hållbar stadsutveckling. Analysen utifrån Gentrifiering beskriver eventuella effekter av förtätning. Förtätningen i Örebro sker genom omvandling och komplettering av befintliga områden samt utveckling av nya stadsdelar. Fördelarna med förtätning inkluderar delvis ekonomiska besparingar och ökad attraktivitet. Nackdelarna med förtätning inkluderas delvis risk för höjda markpriser (vilket kan leda till gentrifiering), förlust av grönområden och psykisk påfrestning. Majoriteten av Bergs resurser uppfylls men inte alla. Uppsatsen bidrar till forskningen om effekterna av förtätning som en hållbar stadsutvecklingsstrategi.