Bakgrund:

Feedback inom matematik är en viktig faktor för elevers inlärning. Den typ av feedback elever får resulterar i skilda konsekvenser där elevernas inlärning påverkas. Elever gynnas av feedback där de själva intar en aktiv roll och därtill får samtala och diskutera. Trots detta har det visat sig att feedback där lärare förklarar och eleverna lyssnar är dominerande. Det är därför betydande att bidra med kunskap inom området och därtill utveckla lärares feedbackutövning inom matematik.

Syfte:

Studiens syfte är att undersöka lärares förklaringar till varför de väljer att ge den typ av feedback de ger i matematikundervisningen. Detta för att bidra med kunskap om vad som kan ligga till grund för den feedback som utövas inom matematik. Med denna kunskap kan därefter feedbackutövning utvecklas och elever kan komma att få feedback som gynnar deras matematikinlärning.

Metod:

Studien har utgått från en kvalitativ metod där datamaterialet samlats in via interjuver. Intervjuerna bestod av vinjetter med vanligt förkommande misstag inom matematik. Lärare i årskurs 1–3 har utifrån vinjetterna fått förklara vilken typ av feedback de skulle ge i matematikundervisningen och förklarat varför de ger den typ av feedback.

Resultat:

Studiens resultat visar att lärare ger olika förklaringar till den typ av feedback de ger. Lärare ger lärarcentrerad feedback där de förmedlar procedurkunskap dels för att visa hur ett matematiskt verktyg används, dels för att lära ut det “rätta sättet”. Resultatet visar att lärare väljer lärarcentrerad feedback där de förmedlar konceptuell kunskap för att elever ska förstå grunderna samt vad som är mest användbart. De förklaringar lärare ger till valet av elevcentrerad feedback med frågor som åtgärd är att de vill ge individualiserad feedback eller utveckla elevers resonemangsförmåga. Till sist väljer lärare elevcentrerad feedback med förslag om aktivitet som åtgärd då de menar att elevers matematikinlärnings gynnas av laborativt arbete samt att de befäster kunskaper genom egna upptäckter.