Bakgrund:

Allt fler patienter överlever intensivvården, och det innebär att kunna ta sig vidare till ett liv efter det kritiska tillståndet. Att vårdas på en intensivvårdsavdelning innebär att patienten vistas i en högteknologisk miljö. Miljön och situationen är ofta mycket påfrestande för patienten, även om denne är nedsövd för att klara respiratorbehandling. Det är vanligt att drabbas av post-intensive care syndrome vilket orsakar fysiska, psykiska/emotionella, kognitiva nedsättningar samt ökad risk för posttraumatiskt stressyndrom. Intensivvårdssjuksköterskan ansvarar för att vårda dessa patienter, och som hjälpmedel för patienten att bearbeta vårdtiden på intensivvårdsavdelningen finns dagboken som skrivs av personalen och anhöriga. Dagboken har visat sig ha positiv inverkan på patientens återhämtning, men utgör även en stor påfrestning att konfronteras med. Större kunskap behövs om hur patienten upplever dagboken som hjälpmedel för återhämtning.

Syfte:

Att beskriva och syntetisera patientens upplevelse av dagboken som ett hjälpmedel att bearbeta och förstå vårdtiden på intensivvårdsavdelningen.

Metod: 

En systematisk litteraturstudie med kvalitativt perspektiv.

Resultat:

Fyra teman framkom: “Dagboken - fyller ett tomrum och skapar sammanhang”, “Dagbokens betydelse för att skapa gemenskap med anhöriga och vårdpersonal”, “Dagboken - mer än en journal” och “Dagboken - ett tryggt och värdefullt hjälpmedel som uppfattas både hämmande och hälsofrämjande”.

Slutsats:

Dagbokens innehåll skapade sammanhang där patienterna fick möjligheten att skapa en helhet av flera delar som har varit obefintliga eller osammanhängande. Trots att dagboken framkallade olika starka känslor så som oro, rädsla, hjälplöshet, men också gemenskap och mod, är slutsatsen att dagboken för det mesta har en värdefull effekt över patientens vidare återhämtning, hälsa och livskvalitet. Hänsyn bör dock tas till att patienten är olika redo när och om dagboken kan användas som hjälpmedel.

Background:

More patients survive the intensive care today, and that means being able to move on to a life after the critical illness. To be a patient in the intensive care unit means being cared for in a high technology environment and the situation are often very stressful, even though the patient often is sedated to be able to cope with ventilator treatment. It is common to suffer from post-intensive care syndrome which causes physical, psychological/emotional, cognitive impairments and an increased risk of post-traumatic stress disorder. The intensive care nurse is responsible for caring for these patients, and as a tool for the patients to process the time spent in the intensive care unit, there is the diary written by the staff and relatives. The diary has been proven to have a positive impact on the patient’s recovery, but has also proven to be difficult to come to terms with. More knowledge is needed about how the patient experiences the diary as an aid tool for recovery.

Aim:

To describe and synthesize the patients experience of the diary as a tool to process and understand the period of care in the intensive care unit.Method: A systematic literature study with qualitative perspective.

Results:

Four themes emerged: “The diary - fills in the blanks and creates context”, “The importance of the diary in creating unity between relatives and healthcare staff”, “The diary - more than a journal” and “The diary – a safe and valuable aid tool that is perceived as both inhibiting and health-promoting”.

Conclusion:

The diary created a room where the patients were given the opportunity to create a new wholeness, from the summery of the parts that have been nonexistent or incoherent. Although the diary evoked various strong emotions such as anxiety, fear, helplessness, but also unity and courage, the conclusion is that the diary mostly has a valuable effect on the patient’s further recovery, health and quality of life. However, consideration should be given to the fact that patients may be in different stages of preparedness for the process of the diary.