Bakgrund:

Forskning visar att förskolans utomhusmiljö främst används för fri lek, men visar även att det finns potential att integrera utomhusundervisning för att främja barns lärande. När utomhusundervisning används får barn möjlighet till en autentisk och meningsfull undervisning där varierande och stimulerande tillvägagångssätt kan användas. Därför vill vi i vår studie belysa hur utomhusmiljön kan användas för undervisningssyften.

Syfte: 

Syftet med studien är att undersöka om och hur förskollärare använder sig av utomhusundervisning.

Teoretiskt perspektiv:

Studiens teoretiska perspektiv utgår från den utvecklingspedagogiska teorin med fokus på begreppen: lärandets objekt, lärandets akt, erfarande, riktadhet och scaffolding.

Metod:

Vår studie är baserad på en kvalitativ forskningsmetod där empirin samlats in genom åtta semi-strukturerade intervjuer med utbildade förskollärare. För att analysera vårt empiriska material har vi använt oss av tematisk analys. Som analysverktyg har vi använts oss av lärandets objekt, lärandets akt, erfarande, riktadhet och scaffolding.

Resultat:

Studiens resultat presenteras i tre huvudteman: Undervisning, Möjligheter och Utmaningar. Studiens resultat visar att spontan undervisning är vanligare förekommande i utomhusmiljön, jämfört med planerad undervisning. Studien visar också att förskollärarna använder en variation av metoder för att integrera utomhusmiljön i barnens undervisning. Slutligen indikerar resultatet att förskollärarna ser utomhusmiljön som en plats där barnen kan lära sig på sätt som inte alltid är möjliga inomhus, men de upplever också utmaningar när de ska ta med barngruppen utanför förskolans område.