Syftet med studien var att undersöka socionomstudenters motiv till att utbilda sig till socionom, om det fanns någon oro inför den kommande yrkesrollen, samt om socionomutbildningen ger de förutsättningar som krävs för det kommande arbetslivet. Författarnas hypotes var att det finns ett samband mellan egna erfarenheter av sociala problem och valet att utbilda sig till socionom, samt att socionomstudenter känner en oro för den kommande yrkesrollen och att programmet inte förbereder studenterna i den utsträckning som krävs. Urvalet för studien var socionomstudenter i termin 6 och 7, med 254 deltagande studenter. I studien ingick 231 kvinnor, 21 män, samt två icke-binära. Åldersspannet var mellan 21–56 år. Studien har en kvantitativ ansats med en enkätundersökning som datainsamlingsmetod. Den insamlade datan analyserades genom univariata och bivariata analyser i statistikprogrammet SPSS. Resultatet visar att det största motivet till att studera till socionom var viljan att stödja andra i utsatthet och bidra till förändring i samhället. Majoriteten anser att socionomprogrammet är förberedande för det framtida arbetslivet, dock uppgav de flesta att de känner oro för den kommande yrkesrollen. Slutsatsen är att det finns ett samband mellan egna erfarenheter av sociala problem och valet att studera till socionom, dock är det inte alla respondenters största motiv. Det är även gynnsamt att arbeta inom det sociala arbetet vid sidan av studierna, för att minska oron och bli mer förberedd för den kommande yrkesrollen. Att undersöka motiv, oro och förberedelser relaterat till socionomprogrammet är av relevans då det kan säga något om studenternas värderingar och utmaningar, samt socionomprogrammets utvecklingsområde.