Bakgrund:

Personer med psykossjukdom lider inte bara av sjukdomen i sig, utan också av det stigma som omgärdar tillståndet. Detta stigma riskerar dessutom att internaliseras av den drabbade och ge upphov till vad man kallar för självstigma. Upplevelser av stigma och självstigma har visat sig inte bara orsaka lidande, utan också bristande följsamhet till behandling samt nedsatt funktionsförmåga. Fenomenet har studerats extensivt i framförallt kvantitativ forskning, men är inte lika beforskat inom det kvalitativa fältet. Som specialistsjuksköterska med inriktning mot psykiatri är det viktigt att ha en fördjupad förståelse gällande dessa upplevelser av stigma och självstigma. Detta för att utifrån ett personcentrerat förhållningssätt bättre kunna bemöta personer med psykossjukdom.

Syfte:

Studiens syfte var att belysa hur personer med psykossjukdom beskriver sina upplevelser av stigma och självstigma.

Metod:

Studien utgjordes av en systematisk litteraturöversikt med metaetnografisk metod.

Resultat:

Resultatet presenteras utifrån tre teman och åtta subteman. Temat yttre processer beskriver upplevelser av diskriminering till följd av stigma hos personer med psykossjukdom samt de negativa stereotyper som finns i samhället. Temat inre processer beskriver de känslor och psykiatriska symtom som stigma och självstigma riskerar att ge upphov till. Temat copingstrategier beskriver olika sätt för personer med psykossjukdom att hantera stigma och självstigma.

Slutsats:

Upplevelser av stigma och självstigma hos personer med psykossjukdom är ett komplext fenomen som inbegriper flera olika tätt sammanlänkade processer. En fördjupad kunskap om stigmafenomenet hos specialistutbildade psykiatrisjuksköterskor är av godo utifrån ett personcentrerat förhållningssätt, då det stärker insikten i problemet och därmed underlättar arbetet med att minska upplevelsen av stigma och självstigma.

Background:

Individuals diagnosed with psychosis suffer not only from the disease itself, but also from the stigma associated with the condition. This stigma can also be internalized by the individual and thus result in what is referred to as self-stigma. Experiences of stigma and self-stigma cause suffering, a loss of function and poor treatment adherence. The phenomena has been thoroughly studied in quantitative research, but is somewhat lacking in the field of qualitative research. As a specialist nurse, it is imperative to gain a deeper understanding of this phenomena in order to properly care for the affected individuals according to the principles of person-centered care.

Aim:

The aim was to illustrate how individuals suffering from psychosis describe their experiences of stigma and self-stigma.

Method:

A systematic literature review with meta-ethnography as a methodology was conducted. Results: Three themes and eight sub-themes were identified. Theme one, external processes, describes experiences of stigma due to discrimination in individuals suffering from psychosis. Common negative stereotypes associated with the condition are also described in connection to this theme. Theme two, internal processes, further describes the negative feelings and psychiatric symptoms associated with stigma and self-stigma. Theme three, coping strategies, describes how the individual suffering from psychosis reacts to the stigmatization.

Conclusion:

Stigma and self-stigma is a complex phenomena best described in terms of different tightly intertwined processes. A deeper understanding of the phenomena is of great importance for the specialist nurse so as to provide a basis for person-centered care and to further reduce the experiences of stigma and self-stigma.