Bakgrund:

För att kunna diskutera Sveriges koloniala förflutna krävs såväl ett erkännande av dess existens som ett ansvarstagande. Ann-Helén Laestadius roman Straff (2023) är en fiktiv berättelse baserad på verkliga händelser och skildrar den svenska statens implementering av nomadskolan där samiska renskötarbarn tvingades överge det egna språket och den egna kulturen. Med hjälp av postkoloniala begrepp strävar vi efter att hörsamma de röster som tystades på nomadskolan.

Syfte:

Studien syftar till att visa hur Straff (2023) kan förstås ur ett postkolonialt perspektiv. Vår förhoppning är att analysen kan bidra till att belysa svensk kolonialhistoria samt koloniala föreställningar och dess konsekvenser.

Metod:

Vår läsning av romanen grundas i ett förhållningssätt där vi förhåller oss självkritiska till våra läsningar och tolkningar i syfte att göra utrymme för den subalterna att själv tala och därmed inte reproducera koloniala idéer. Detta förhållningssätt kallas etisk läsning.

Resultat:

Studien visar att användningen av det samiska språket kan betraktas som en motståndshandling och ett sätt att återerövra språket. Vår etiska läsning av materialet synliggör också att karaktärernas relation till samiskan och det samiska arvet skiljer sig åt, samt att vissa av de samiska barnen kan läsas som subalterna. Därtill belyser vår studie hur nordisk kolonialism fungerar.