Background: Telephone counseling with a registered nurse at the front has become an integral part of health care both in Sweden and internationally. Telephone nurses' in call centers and primary care handle calls with patients of all ages regarding with both physical and psychological symptoms and for that they need competence with specialist knowledge at an advanced level. In the absence of specialist education to telephone nurse, and still be able to meet the patients` needs, registered nurses' need knowledge of what it is like to work with telephone advice.

Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of working with telephone counseling in call center and primary care.

Method: The method chosen for this study was a literature-based study based on the analysis of qualitative research. A total of 12 scientific articles were analyzed.  Collected data was analyzed based on Friberg's five-step model (Friberg, 2017). 

Results: In the analysis three themes emerged with nine subthemes. The themes were; challenges in the telephone conversation, need for support and stress factors in the work environment. 

Conclusion: Working as a telephone nurse requires advanced skills in verbal communication, cooperation with colleagues, patients and third part, but also skills in working in several computerized systems simultaneously. The results indicate that telephone nurses' values patient safety highly and they take a great responsibility for optimizing the conditions for safe patient assessment. Sometimes an involuntary responsibility that can be seen to negatively affect both telephone nurse, the patient and society. 

Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med telefonrådgivning inom callcenter och primärvård. Studien baseras på analys av 12 artiklar där kvalitativ metod använts. Analys av artiklarna gjordes enligt Fribergs femstegsmodell.

Ur analysen av datamaterialet framträdde tre teman: utmaningar i telefonsamtalet, behov av stöd och stressande faktorer i arbetsmiljön. Resultatet visade att när sjuksköterskorna inte såg patienterna såsom vid ett fysiskt möte, så låg vikten på att lyssna till patientens berättelse och genom den verbala kommunikationen bygga framgångsrik interaktion, samt ställa uppföljande frågor till stöd för bedömningen av patientens behov.

Samtal med tredje part försvårade bedömningen och gav en risk för beslut som inte var patientsäkra. Sjuksköterskorna angav att stöd från kollegor och andra professioner var värdefullt. Som stöd i sina beslut arbetade sjuksköterskorna med ett datoriserat beslutstöd vilket upplevdes positivt, men det framkom även att beslutstöden hade en del brister i sin utformning. Sjuksköterskorna angav att den av arbetsgivaren bestämda samtalstiden var en stressfaktor. Svåra samtal, främst de som handlade om psykisk ohälsa tog lång tid och då växte telefonkön, vilket även den gav en känsla av stress att inte hinna med sitt arbete.