Parker har länge varit en betydelsefull plats i staden. Bland annat då det utgör en viktig funktion som mötesplats och rekreationsområde som ska verka för att vara inkluderande, men också då det fullgör en viktig demokratisk funktion i samhället och bidrar till en känsla av gemenskap och tillhörighet. Emellertid har det gröna rummet blivit en plats i staden som hamnat i rampljuset av brottslighet och otrygghet och som för många människor följaktligen blivit en plats att undvika. I och med att den byggda miljön har ett direkt samband med människans upplevelse av trygghet, ligger stor vikt på samhällsplanerarens förmåga att skapa en miljö som bidrar till trygghet i det gröna rummet. Framför allt bör fokus ligga på att planera för en miljö som är av positiv säkerhet vilket grundar sig i en trygghet som kommer inifrån människan, och inte enbart skapandet av miljöer som är av negativ säkerhet vilket innebär begränsningar och skydd mot något.

Syftet med denna studie är att ta reda på hur positiv säkerhet kan främjas vid planering av parker genom att undersöka hur trygghetsaspekter hanteras i valda planverktyg (översiktsplan, detaljplan och social konsekvensanalys) och utvärdera dem mot negativ och positiv säkerhet. För att uppnå syftet har följande forskningsfråga formulerats och besvarats: “Hur kan man arbeta med trygghetsaspekter i de valda planverktygen för att främja positiv säkerhet i parker?”.

Studien bygger på en dokumentanalys av kommunala dokument från kommunerna Stockholm, Malmö, Göteborg och Västerås, samt en semistrukturerad intervju och mailkorrespondens med Stockholm kommun. Det studien kommit fram till, är att det i översiktsplanen är möjligt att arbeta med naturlig övervakning och befolkade platser genomatt föreslå funktionsblandning i området som erhåller en monoton markanvändning.

Dessutom kan man nyttja helhetsperspektivet i översiktsplanen för att försöka minska barriäreffekter och föreslå utvecklingsområden där parker ska finnas inom jämlika avstånd och utgöra en samlande plats för stadens invånare. Vidare i detaljplanen är det möjligt att främja positiv säkerhet genom strategisk placering av bebyggelse mot park för att skapa naturlig övervakning , eller också säkerställa en funktionsblandning tillsammans med strategisk utformning av gator så de pekar ut parken som målpunkt och ökar befolkningen in och ut från parken. När det kommer till SKA-verktyget är det möjligt att ange och vidarebefordra åtgärder som bygger på aktivitetsstöd och tillgänglighet i parker för att främja en positiv säkerhet i form av att alla kan använda parken och har god tillgång till den.

Parks have long been an important place in the city. It constitutes an important function as a meeting place and recreation area, but also fulfills an important democratic function in society and contributes to a sense of community and belonging. However, the green space has over time become a place in the city that has come under the spotlight of crime and insecurity, which for many people has consequently become a place to avoid. Since the built environment has a direct connection with the human experience of safety, great importance is placed on the urban planners ability to create an environment that contributes to safety in the green space. Above all, the focus should be on planning for an environment that is of positive security, which is based on a safety that comes from within the person, and not only the creation of environments that are of negative security, which means limitations and protection against something.

The aim of this study is to find out how positive security can be promoted when planning parks by examining how safety aspects can be handled in selected planning tools: Comprehensive plan, detailed plan and social impact assessment tool, and evaluate them against negative and positive security. The research question for this study is “How can you work with safety aspects in the different planning tools to promote positive security inparks?”.

The study is based on a document analysis of municipal documents and one semi-structured interview and email correspondence. The results chapter presents the collected empirical evidence from interview and email correspondence with Stockholm city, as well as specific examples from the cities Stockholm, Malmö, Gothenburg and Västerås.

Conclusions that can be drawn from the results of the study is that it is possible to work with natural monitoring and populated places in the comprehensive plan by proposing a mix of functions in areas that consist of a monotonous land use. It is also possible to use the holistic perspective to try to reduce barrier effects and suggest development areas where parks should be within equal distances and work as a gathering place for the city's residents.

In the detailed plan, can positive security be promoted through strategic placement of buildings towards the park to create natural surveillance, or also ensure a functional mix together with strategic design of streets so that they point out the park as a destination point and increase the population in and out of the park. Lastly, when it comes to the social impact assessment tool, can measures based on activity support and accessibility be worked with to promote positive security in the form of setting requirements for activities so that everyone can use the park.