Bakgrunden till aktuell studie uppkom utifrån frågeställningar om Virtual reality-teknikens (VR-teknik) möjligheter inom delaktighetsfrämjande arbete för äldre. I denna studie ligger fokus på VR-teknik som ett möjligt medel för att skapa delaktighet och gemenskap hos äldre över 80 år.

Denna kvalitativa studie bygger på fyra observationer, vilka genomfördes på en träffpunkt för seniorer (informanter) i samband med att de använde VR-glasögon. Därefter genomfördes semistrukturerade intervjuer med samtliga fyra informanter. En semistrukturerad intervju genomfördes därefter med den personal som medverkat vid observationstillfället. Det genomfördes även en semistrukturerad intervju med en VR-specialist som är verksam inom utbildning av vårdpersonal i användning av VR-teknik.

Det insamlade materialet analyserades därefter med hjälp av tematisk analys. Studiens resultat visar att VR-teknik använt på rätt sätt kan skapa förutsättningar för delaktighet hos äldre. VR-teknik är ett verktyg som kan ge både direkt och indirekt positiv inverkan på äldres upplevelse av delaktighet och gemenskap. Tekniken kan skapa exponeringsytor för sociala sammanhang såväl som att utgöra den tekniska grunden för olika möten som annars inte vore möjliga.

Implementeringen av VR-teknik brister inom verksamheter utifrån bristande kunskap hos personal. Kunskapen på träffpunkten angående VR-teknik är kopplad till ett fåtal personer. Beslutsfattare upplevs inte alltid prioritera äldre som grupp och deras upplevda livskvalitet, utan det handlar ofta om att uppfylla det lagstadgade minimikravet. Dessa brister kan grunda sig i ålderism och ett synsätt där hjälpmedel såsom trygghetslarm är prioriterade framför lustfylld teknik inom äldreomsorgen. Utifrån de positiva effekter VR-teknik har för äldre är det av yttersta vikt att utvecklingen inom området genomförs i linje med de äldre behov, inte enbart beslutsfattarnas.