Bakgrund: Att växa upp och gå i skola i förorten har länge gett intryck av att man inte kommer längre, vilket ger uppfattning av att stigmatiseringen blir en del av ungdomars identitet. Att inte uppleva tillhörighet till eller att vara en del av samhället kan leda till att ungdomar inte studerar vidare, tar grundskolan på allvar eller hamnar i kriminalitet.

Syfte: Syftet är att undersöka hur ungdomar konstruerar sina egna förortsidentiteter utifrån hur de ser på sin framtid och sina jämnårigas framtid i samma område. De övergripande frågorna i undersökningen är om de upplever sig stigmatiserade och marginaliserade. Metod: Studien kommer behandlas genom en kvalitativ metod. Genom ett snöbollsurval har 5 ungdomar i en förort i en västsvensk stad intervjuats genom samtalsintervju. Deras reflektioner och livsberättelser analyseras i ljuset av tidigare forskning samt teoretiska ramar. Efter transkribering av intervjuerna valdes tankefigurer som innefattar de centrala resonemangen av resultatet.

Resultat: Nyckeln till framgång för ungdomarna innefattar tankefigurer som att kämpa och sköta sig i skolan, samt att flytta från stadsdelen som ett framgångsbevis. De intervjuade beskriver att deras klasskamrater kommer att tillhöra arbetarklassen och inte hamna i kriminalitet som en definition av att de kommer lyckas i livet. Nyckeln till framgång enligt dem beror på yttre och inre faktorer som tur och förmåga och att det är givna faktorer, antingen har man talang och tur eller så har man inte det. Elevernas föreställning om stigmatisering visar att ungdomarna inte uppfattar marginalisering. Ungdomarna betraktar även ansvaret på individuellt plan och inte på samhället, alltså inte uppfattar marginalisering. Ungdomars framtidsversion beskriver även ett låg kulturell kapital, alltså legitima kulturen som innefattar utbildning brister vilket formar deras habitus till en föreställning om arbetarklass som en normaliserad livsstil.