Bakgrund: Livstillfredställelse och ensamhet är två aspekter som visat sig relaterade till individers mentala hälsa. Högre livstillfredsställelse är relaterad till mental hälsa, medan ensamhet är relaterad till mental ohälsa. Denna uppsats syftar till att utforska sambandet mellan livstillfredsställelse och ensamhet bland den svenska befolkningen samt i vilken utsträckning ensamhet predicerar livstillfredställelse

Material och metod: Undersökningen från International Social Survey Programme (ISSP) 2017 användes för att studera sambandet mellan livstillfredställelse och ensamhet. Sammanlagt har 1011 slumpmässigt utvalda respondenter svarat på samtliga frågor inklusive bakgrundvariablerna. De svarade var mellan 18–80 år. I studien användes en fråga för att mäta livstillfredställelse samt Three-item UCLA Loneliness Scale för att mäta ensamhet. För att undersöka samband användes pearsons korrelations analys samt en multipel regressionsanalys för att studera korrelationen under kontroll för bakgrundsvariablerna kön, ålder, utbildning, inkomst och etnicitet.

Resultat: Mellan livstillfredställelse och ensamhet hittades ett negativt samband även efter att sambandet kontrollerats för kön, ålder, utbildning, inkomst och etnicitet.

Slutsats: Studiens resultat visar på ett negativt samband mellan livstillfredställelse och ensamhet samt att ensamhet predicerar livstillfredställelse där en ökad ensamhet relaterar till en minskad livstillfredställelse, vilket kan vara problematiskt då det kan ha konsekvenser för den mental hälsa i befolkningen.