Bakgrund: Hemmasittande är ett fenomen som blivit mer och mer aktuellt under de senaste åren. Länge saknades en exakt uppskattning kring hur många i Sverige som räknades som hemmasittare, men en granskning år 2016 framtagen av Tv4:s kalla fakta visade att upp mot 5 550 elever var så kallade hemmasittare. Idag finns statistik som visar att runt 17 000 elever lever med problematiken (Autism Sverige, 2023). I uppsatsen undersöks de samhälleliga diskurser och uppfattningar som cirkulerar kring fenomenet hemmasittare. Detta görs genom en analys av krönikor publicerade i media de senaste två åren. 

Syfte: Syftet med studien är att undersöka hur media, mer specifikt krönikor, framställer problemet med hemmasittare, i bemärkelsen vilka subjektspositioner som hemmasittarentillskrivs och erbjuds, samt hur barn och unga konstrueras som risk för att bli hemmasittare.

Metod: Diskursanalys med fokus på subjektkonstruktioner. 

Resultat: I resultatet presenteras fem subjektspositioner som analyserats fram vilka är: den diagnostiserade hemmasittaren, den högkänsliga hemmasittaren, den sårbara hemmasittaren, den omotiverade hemmasittaren och hemmasittaren som ändstation, som är förankrade i följande tre diskurser: en psykiatrisk diskurs, en disciplindiskurs och en riskdiskurs.