Bakgrund: Den framgångsrika ungdomsromanen Om jag kunde drömma präglas av såväl psykiskt som fysiskt våld och är en central del av det romantiska förhållandet mellan huvudpersonerna Isabella och Edward. Ändå väcker texten empati och förståelse för Edward som fiktiv person, och använder snarare våldet som medel för gestaltning och förstärkning av deras romans. Vad i den narratologiska uppbyggnaden utmärker denna bok och får läsaren att bortse, eller kanske rent av uppskatta, förekomsten av våld?

Syfte: Syftet med uppsatsen är att utforska tematiken av romantiskt våld i Stephanie Meyers roman Om jag kunde drömma, samt hur detta våld samspelar med läsarengagemanget för texten samt konstruktionen av empatiskapande fiktiva personer. Uppsatsen ämnar belysa olika former av våld, inklusive både fysiskt och psykiskt våld, samt hur det idealiseras och romantiseras genom olika berättartekniska verktyg. Genom att belysa dessa tekniker, avser uppsatsen visualisera våldets roll i den narrativa uppbygganden för att engagera och attrahera läsare.

Metod: Studien utförs genom en innehållsanalys av den narratologiska uppbyggnaden av romanen i kombination med undersökning av läsarengagerande faktorer utifrån Rita Felskis (2008) Modes of engagement och Anna Lindhés (2015) analys av läsarempati.

Resultat: Genom analysen framgick att det romantiska våldet inte är en enskild företeelse som placeras i berättelsen utan mening, utan har ett tydligt mönster i verket som helhet och infiltrerar hela narrativet genom olika berättartekniker. Det romantiska våldet används som förstärkande medel i den romantiska uppbyggnaden av berättelsen, som intensifierar den känslomässiga upplevelsen för läsaren. Våldet samspelar även med konstruktionen av empatiska fiktiva personer och läsarengagerande faktorer. Samtidigt, verkar våldet nyttjas i tillräckligt litet omfång för att dominera läsarupplevelsen eller berättelsen i stort. Våldet gör sig ständigt påmint, utan att överkugga romantiken.