Den här hösten har jag tillsammans med Trollhättans Stad, närmare bestämt samhällsbyggnadsförvaltningen och Högskolan Väst startat ett spännande forskningsprojekt kring en levande och digital stadskärna. Forskningsfrågan som ligger till grund för projektet lyder: Hur kan en kommun i samverkan med näringslivet effektivt överföra sin strategi till konkreta implementeringar för en digitalt innovativ och levande stadskärna?
Projektet erhåller finansiering från Riksbankens Jubileumsfond genom Flexit-programmet. Inför uppstarten av projektet funderade jag över hur jag bäst kunde engagera mina nya kollegor på staden. Skulle jag hålla en presentation, boka in möten för att diskutera projektet eller kanske identifiera nyckelpersoner som kunde bidra? Även om dessa steg kändes som naturliga val, kändes de även något förutsägbara. Fanns det inget annat jag kunde göra?
Och då slog det mig, eftersom jag ändå verkar på en samhällsbyggnadsförvaltning – varför inte bygga tillsammans? När jag var Akademisk föreståndare för Swedish Institute for Innovative Retailing (SIIR) på Högskolan i Borås fick vi för flera år sedan för oss att ett byggprojekt skulle stärka gemenskapen bland forskare och kollegor. Av det skälet köpte vi in ett antal Lego-byggen och SIIR-vännerna bjöds in att delta. ”Ta en stund för reflektion och co-bygg med Lego”. Resultatet blev väl ”så där” med avseende på gemenskap. Det visade sig att Lego-bygget växte fram i rasande takt men att det i princip bara var två personer som ägnade sig helhjärtat åt samproduktionen. Men vi hade stor nytta av bygget när det var klart. För vi hade valt det stora köpcentret som byggnation och det blev en perfekt installation att ha i vårt HandelslabbJ
Som ny medarbetare på Högskolan Väst beslutade jag mig för att prova samma tillvägagångssätt och uppmuntrade mina kollegor på institutionen att bygga tillsammans med hjälp av ett större Lego-set. Tyvärr var resultatet denna gång inte lika framgångsrikt. Aktiviteten fick ingen riktning, med en del som byggde sporadiskt, andra som förändrade eller rev ner, och några som byggde utan en tydlig vision. Efter en månad insåg jag att det inte skulle bli någon riktigt framgångsrik samproduktion.
Med dessa erfarenheter i ryggen tog jag ändå beslutet att satsa på Lego-byggande och skickade ut följande instruktion:
Ni som tagit en sväng förbi fikarummet har säkert sett att det ligger Lego där. Det är till för alla och om ni vill så bygger vi något tillsammans (välj själv om du ska välja ritningarna eller göra något ”utanför boxen”). Precis som det forskningsprojekt jag är ansvarig för, som handlar om att göra stadskärnan levande och spännande med digital innovation, så handlar Lego-byggande om kreativitet och uthållighet. Det ska bli spännande att se vad vi tillsammans kan åstadkomma i fikarummet! Och vem vet, kanske kommer vi också allesammans att bidra till att göra centrum mer attraktivt med hjälp av digitala verktyg?
Efter två veckor stod bygget klart och min uppfattning är att många personer deltagit i det framgångsrika bygget. En del har till och med tagit tiden på hur snabbt de kunde bygga. Kommentarerna har också kommit spontant som ”kul idé”, ”vilken grej” och i dag när jag kom till arbetsplatsen fick jag frågan av en kollega ”Kommer du med en nytt Lego snart?”.
Det går givetvis att dra många olika slutsatser från det här samproduktionsexperimentet men instinktivt tänkte jag att det måste handla om människorna i organisationen. De var helt enkelt nyfikna, intresserade och tycker om att göra saker tillsammans, egenskaper som kan förstärkas om organisationen präglas av den typen av kultur och värderingar. Men sedan tänkte jag ett varv till och började fundera över de drivkrafter som uppstår när vi ska göra något nytt. Vi vet att vi genom att kombinera resurser och kunskap kan uppnå innovation snabbare än vad vi skulle kunna göra på egen hand. Vi vet också att många av dagens utmaningar – vare sig det gäller miljö, hälsa, teknik eller samhälle – är komplexa och bäst hanteras genom flerdimensionella, samarbetsinriktade lösningar. Vi vet också att när människor ges autonomi och möjlighet att fatta beslut kan det leda till ökad kreativitet och produktivitet. Kanske var det förvaltningens kärnvärden mod, nytänkande, delaktighet och handlingskraft, som uttrycktes i byggandet? Oavsett så känns insikten om att jag har samproducerande kollegor runt mig i projektet som en stort tillskott.
/Malin Sundström, Högskolan Väst
2023.