Bakgrund: Sverige är ett mångkulturellt land och det talas över 200 språk i landet. Skolan är politiskt styrd och styrs genom olika typer av styrdokument. Hur politikerna väljer att styra skolan, påverkar således organisationen. Modersmålsundervisning har på något sätt funnits i Sverige sedan 1960-talet men idag ser inte samtliga riksdagspartier modersmålsundervisning som en självklarhet. Några riksdagspartier pläderar starkt för att modersmålsundervisningen ska finnas kvar i skolan medan andra ifrågasätter dess relevans. Inom diskursteorin undersöks hur olika diskurser upprätthåller, förändrar och försöker ha tolkningsföreträde av olika begrepp. Detta påverkar i sin tur människorna i samhället. Hur de olika riksdagspartierna väljer att använda sig av begrepp såsom modersmål, modersmålsundervisning och/eller språk, kan således påverka hur begrepp tolkas och förstås av samhället.

Syfte: Syftet med denna uppsats är att undersöka vilka språkideologier som tonar fram i de åtta riksdagspartierna partipolitiska texter. Syftet är vidare att få en förståelse för vilka synsätt de olika riksdagspartierna har på modersmål och modersmålsundervisning.

Metod: En diskursanalys utifrån Laclaus och Mouffes teori om diskursanalys har utförts med syftet att utröna ur begreppen modersmål och modersmålsundervisning samt till viss del språk, används av de olika riksdagspartierna. Analysen har primärt gjorts på de åtta riksdagspartiernas parti/idéprogram men även till viss har sökningar på några riksdagspartiers hemsidor.

Resultat: Resultatet visar på både en assimilerande och pluralistisk politik bland riksdagspartierna. Vissa riksdagspartier anser att modersmålsundervisning är av vikt, både för elevernas språk- och kunskapsutveckling. Medan andra partier, anser att det mest primära för elever, är att fokusera på det svenska språket. Resultatet visar också på att det inom de två olika politiska diskurserna pågår en kamp om tolkningsföreträde för de olika begreppens relevans i samhället.